Prinsessan Irulan

Prinsessan Irulan Corrino är äldsta dotter till Shaddam IV, den åttioförste padishahkejsaren, och Anirul, en Bene Gesserit av dold rang. Hon har fyra yngre systrar och inga bröder, vilket gör hennes hand till imperiets mest värdefulla politiska föremål. Hon fick djup Bene Gesserit-träning och var avsedd att bli Vördnadsvärd moder, men gick aldrig igenom den kryddvånda som rangen kräver. Lady Jessicas bedömning av henne är ovänlig och förmodligen riktig: för stolt för att driva sig själv så långt som hennes förmåga hade tillåtit.

Hennes funktion i Frank Herberts roman är strukturell. Varje kapitel i Dune inleds med ett motto som tillskrivs henne, ett fragment av historia, en handbok, en filosofisk utvikning, ett stycke ur någon av hennes många böcker om Muad'Dib, så läsaren har lyssnat på henne i hundratals sidor innan hon träder in. Hon uppträder i egen person först mot slutet, när Paul kräver hennes hand som pris för kejsartronen.

Vad händer med Prinsessan Irulan?

Hon får titeln och ingenting annat. Paul gifter sig med henne för att legitimera sitt anspråk och säger öppet till henne att Chani, hans fremenska konkubin, ska föda hans barn och ha hans tillgivenhet. Irulans svar under de följande åren är tvåfaldigt och helt typiskt: hon blir den stora krönikören över hans regeringstid, och hon ger i hemlighet Chani preventivmedel på Bene Gesserits order, vilket skadar hennes fruktsamhet. Efter att Chani dör i barnsäng i Dune Messiah bryter Irulan med Bene Gesserit och ger sin lojalitet åt huset Atreides och åt Pauls barn. Hon har spelats av Virginia Madsen 1984, Julie Cox i miniserierna 2000 till 2003 och Florence Pugh i de senaste filmerna.

Irulan är dominant Ni utan något annat utlopp än boksidan. Hon kan se hela formen av vad Paul är, imperiet, jihaden, den historiska tyngden i det, tydligare än nästan någon i boken, och hennes ställning ger henne ingen makt att handla efter något av det. Så hon skriver. Mottona är en Ni-dominant intelligens som gör det enda som står den till buds: bygger den definitiva tolkningen av händelser som hon är förbjuden att påverka.

Den sekundära Fe förklarar resten av hennes beteende, också den fula delen. Fe riktar sig mot relation och tillhörighet, och Irulan sätts i ett äktenskap som formellt ger henne allt och i verkligheten ger henne ingenting. Preventivmedlen är vad som händer när den funktionen svälts: ett försök att säkra en position med den enda hävstång som finns, gjort på någon annans order och uppfattat av henne som tarvligt redan medan hon gör det.

Varför byter Irulan sida?

För att Fe till slut fäster sig vid de människor som faktiskt finns framför henne snarare än vid den institution som tränade henne. Efter Chanis död har hon alla skäl att återvända till systerskapet och stannar i stället, uppfostrar Pauls tvillingar och försvarar den familj som förödmjukade henne i åratal. Den tertiära Ti syns i själva mottona, som är analytiskt skarpa och ofta stillsamt kritiska mot sitt ämne. Den inferiöra Se är anledningen till att hon är politiskt verkningslös hela vägen: hon förstår allt och kan handla efter nästan ingenting av det, och när hon väl är villig att röra sig direkt har ögonblicket alltid passerat.

INTJ är det vanligaste alternativet, med tanke på den historiska intelligensen och det långa perspektivet. Skillnaden är den sekundära funktionen. INTJ genomför genom Te och bygger strukturer för att leverera visionen, och Irulan bygger ingenting. Hennes medium är skrift riktad till framtida läsare, och hennes ingripanden är relationella snarare än organisatoriska, vilket pekar mot Fe på andra plats.

INFP föreslås ibland på grund av inåtvändheten och känslan av en kvinna vars verkliga liv är privat. Men hennes uppmärksamhet är konsekvent utåtriktad och social, hovet, äktenskapet, systerskapet, läsekretsen, och hennes kris handlar om hennes plats bland människor snarare än om att vara osann mot sig själv. Ni leder, och Fe är det som den svälts på.