Leto II

Leto II Atreides är son till Paul Atreides och Chani, och tvillingbror till Ghanima. Båda väcktes i livmodern genom att utsättas för kryddan, vilket innebär att de föddes förfödda: medvetna, förutseende och med de fullständiga nedärvda minnena från alla i sin genetiska linje. Att växa upp som barn med flera tusen vuxna livstider i huvudet framställs i Children of Dune som ungefär så farligt som det låter, och risken att bli besatt av en av de nedärvda personligheterna är det centrala hotet under hans tidiga liv.

Tillfångatagen av fredlösa fremen genomgår han en kryddtrans och ser de förgrenade framtider som står öppna för mänskligheten. Nästan alla tar slut. En gör det inte, och det är den som hans far hade skymtat och vägrat gå på grund av vad den krävde. Leto tar emot den, och för att överleva det som den kräver smälter han fysiskt samman med ett stim sandöringar, sandmaskens larvform, och får enorm styrka och närmast osårbarhet till priset av att aldrig mer vara människa.

Vad är Gyllene vägen?

Det är en plan för att göra mänskligheten omöjlig att utplåna. Letos resonemang är att varje art som kan ses i sin helhet av en enda förutseende intelligens kan förgöras av en sådan, och att mänsklighetens överlevnad därför kräver att den blir permanent oförutsägbar och permanent utspridd. Hans metod är att bli det som människor måste fly från: han härskar i omkring tre och ett halvt tusen år som en gudakejsare vars fred är absolut och kvävande, och koncentrerar medvetet allt så att människosläktet, när tyranniet till slut tar slut, ska explodera utåt i alla riktningar på en gång och aldrig mer gå att samla. Hans syster Ghanima förblir människa och för Atreides linje vidare medan han blir redskapet.

Leto II är Ni buren till en gräns som ingen annan gestalt i fiktionen egentligen närmar sig. Dominant Ni pressar samman en enorm mängd data till en enda organiserande övertygelse om vart saker måste gå, och Leto har bokstavlig tillgång till varje möjlig framtid och varje tidigare liv och kommer ändå fram till exakt ett svar. Gyllene vägen är ingen preferens. Den är vad funktionen ger när den får fullständig information.

Den sekundära Fe är den del som folk missar, och den är vad som skiljer honom från en tyrann. Allt han gör, gör han för mänskligheten, helt på egen bekostnad: han ger upp sin kropp, sin mänsklighet, varje möjlighet till kärlek och tre och ett halvt tusen år av oavbruten existens för att säkra överlevnaden för en art som kommer att minnas honom som ett monster. Fe riktar visionen mot människor, och hans version av det är genrens största och kallaste omsorgshandling.

Varför avvisade Paul Gyllene vägen medan Leto tog emot den?

För att Pauls funktionsordning inte kunde betala priset och Letos kunde. Paul skrivs som mannen som ser vägen och finner att hans egen mänsklighet, kärleken till Chani, fasan inför vad han skulle bli, är det som han inte tänker byta bort. Leto har samma förnimmelse och en Fe som mäter priset mot alla snarare än mot honom själv, och därför byter han bort den. Den tertiära Ti syns i hur stringent han för sin egen sak genom God Emperor of Dune, och den inferiöra Se i tragedin under hela regeringstiden: han blir en kropp som inte längre kan känna det mesta av det som en kropp är till för, och han är fullt medveten om exakt vad han har gett upp under vart och ett av de trettiofem seklen.

INTJ är det uppenbara alternativet, och det passar den strategiska hänsynslösheten utmärkt. Skillnaden är vad visionen är till för. En tyrann med Ni och Te bygger en ordning för att ordningen är riktig. Letos hela motivering är människors överlevnad och blomstring, framförd i uttryckligt mänskliga termer, och hans metod är att göra sig själv till föremål för allas hat så att mänskligheten vinner något på att fly från honom. Inriktningen är mot människor också när behandlingen av dem är förfärlig.

ENTJ kommer upp på grund av skalan i det kejserliga maskineriet. Men han styr från nästan total isolering, visar sig sällan och arbetar genom ett litet antal mellanhänder under årtusenden. Visionen fastställdes i en trans i en öken långt innan någon struktur fanns, och allt sedan dess har varit genomförandet av en privat förnimmelse.