Alia Atreides

Alia är dotter till hertig Leto Atreides och Lady Jessica, och Pauls yngre syster, i Frank Herberts Dune. Hon blev till före Harkonnens anfall och var fortfarande i livmodern när Jessica gick igenom provet med Livets vatten för att bli Vördnadsvärd moder, en process som öppnar hela det nedärvda minnet från varje kvinna i linjen. Alia utsattes för alltihop innan hon föddes.

Resultatet är det som Bene Gesserit kallar förfödd eller, mindre artigt, Styggelse. Hon kommer fram som ett spädbarn med tusentals vuxnas samlade medvetande till sitt förfogande, och systerskapets hållning i frågan är inte pryderi: hela deras träning finns till för att ge ett vuxet jag styrkan att hålla de rösterna utan att tas över av någon av dem, och ett barn har inget sådant jag att ge.

Vad händer med Alia?

Hon är formidabel nästan genast, hon dödar baron Harkonnen, sin egen morfar, som litet barn, och efter att Paul har gått ut i öknen blir hon imperiets regent och styr i hans tvillingars namn. Hon håller det i åratal. Det som till slut händer är exakt det som systerskapet varnade för: en av de nedärvda personligheterna i henne, baronen själv, vinner mark och erbjuder råd som blir kontroll, och i Children of Dune är hon inte längre säkert sig själv. Hennes brorson Leto II sätter ord på tillståndet, och hon slutar med att ta sitt liv hellre än att fortsätta som det hon har blivit. Det är det mest skrämmande i hela sviten eftersom det är det enda ödet i den som inte hade kunnat undvikas med ett bättre beslut.

Alia är dominant Ni som arbetar med mer råmaterial än något mänskligt sinne byggdes för att hålla. Ni sammanfogar, tar en enorm mängd intryck och ger en enda organiserande bild, och hennes har det direkta minnet av tusentals liv att arbeta med. Det är därför hon är så effektiv så ung: hon är inte brådmogen, hon öser ur ett mönsterdjup som ingen omkring henne kan mäta sig med, och hennes bedömningar av lägen stämmer på sätt som gör alla illa till mods.

Den sekundära Te är vad hon gör med det, och hon är bra på det. Regentskapet är en fungerande förvaltning i åratal: prästerskap, byråkrati, säkerhetsapparat, ett imperium som hålls samman i frånvaro av den messias som skapade det. Hon är inget barn som leker makt. Hon driver universums största politiska struktur, kompetent, under ett psykologiskt tryck som ingen någonsin har överlevt.

Varför förlorar Alia?

För att den tertiära Fi är där de nedärvda rösterna tar sig in, och hennes hann aldrig formas. En INTJ:s känslofunktion är privat, absolut och i stort sett omöjlig att granska inifrån, vilket är det idealiska fotfästet för en personlighet som vill bli tagen för ens egen övertygelse. Baronen övermannar henne inte. Han håller med henne, smickrar henne, erbjuder exakt de råd som hennes ställning tycks kräva, och när hon väl kan avgöra vilka impulser som är hennes är det för sent. Den inferiöra Se är resten: hon har nästan ingen förmåga att vara närvarande i sin egen kropp och sitt eget ögonblick, vilket är just den mark som en människa annars kunde ha stått på för att göra motstånd.

INFJ föreslås ibland på grund av den visionära kvaliteten och tragiken i hennes bana. Skillnaden är den sekundära funktionen. Ni med Fe riktar visionen mot människor. Alias regentskap sköts genom strukturer, ett prästerskap, en byråkrati, en underrättelsetjänst, och hennes hantering av enskilda, också hennes egen familj, är instrumentell till gränsen för grymhet.

ENTJ föreslås ibland eftersom hon styr ett imperium. Men hon är en djupt inåtvänd gestalt vars verkliga liv är ett krig som förs inne i hennes eget huvud, och hennes styre utövas på avstånd, genom en apparat, av någon som blir allt mindre i stånd att vara i samma rum som någon annan över huvud taget.