Mao Zedong

Maos viktigaste arbete var teoretiskt, skrivet i det privata, under perioder av tillbakadragande från den omedelbara politiska kampen. Yan'an-essäerna, Om praktiken, Om motsägelsen, Om det utdragna kriget, skrevs under gerillaåren, när kommunistpartiet verkade från grottor i Shaanxi under ständigt militärt tryck. Han drog sig undan den omedelbara krisen för att ge rörelsen det teoretiska ramverk den behövde. INTJ:ns mest väsentliga bidrag är inte den institutionella förvaltningen utan syntesen som kommer före den, och syntesen kräver det privata utrymme som det inre skapar. Mao hittade det utrymmet i Yan'an när den yttre världen nästan inte hade något att erbjuda.

Hans senare tillbakadragande in i den privata kulten kring simbassängen och successionsintrigerna är introvertens mest dysfunktionella sena uttryck: så djupt inne i det inre att den yttre världen inte längre kan ge korrekt återkoppling. De människor som överlever kring en INTJ med institutionell makt är de som säger till syntesen det den vill höra. Mao omgav sig med exakt sådana människor under sina sista årtionden, eftersom alternativet var att möta information som motsade syntesen. Syntesen fick inte motsägas. Det inre var primärt. Det yttre hanterades så att det bekräftade det.

Maos teoretiska bidrag till marxismen är helt intuitivt: han uppfattade ett mönster i den kinesiska situationen som det befintliga marxistiska ramverket inte kunde rymma, byggde en ny syntes kring mönstret och drev den nya syntesen genom den ortodoxa teorins och den Moskvatrogna partiledningens motstånd i två decennier. Han hade rätt om bönderna. Den kinesiska revolutionen gjordes av bönder, inte av det industriproletariat Marx hade teoretiserat om, och den gerillastrategi som vann den härleddes ur principer Mao hade syntetiserat ur kinesisk militärhistoria, inte ur sovjetisk doktrin. Syntesen kom före beläggen. Beläggen bekräftade den sedan.

Det stora språnget är den intuitiva funktionens mest katastrofala sätt att misslyckas: syntesen ger en säker slutsats om en fysisk verklighet som Se inte har bedömt tillräckligt. Mao syntetiserade att Kina kunde producera stål och spannmål i den skala femårsplanen krävde genom mobilisering av massarbete. Se hade inte bedömt om den specifika jorden kunde ge spannmålen, om de specifika bakgårdsugnarna kunde ge användbart stål, om de specifika kropparna kunde uthärda den arbetsordning syntesen krävde. Trettio miljoner människor dog. Syntesen hade inte prövats mot den fysiska verkligheten. Den intuitiva funktionen ger, när den inte korrigeras av tillräcklig sinnlig förankring, katastrofer i sin ambitions skala.

Maos mest citerade uttalande om politisk makt, att den växer ur gevärspipan, är en Te-bedömning av hur institutionell auktoritet faktiskt upprättas, befriad från den ideologiska inramning som de flesta politiska teorier använder för att dölja faktumet. Han förespråkade inte våld för dess egen skull. Han gjorde en systemisk iakttagelse om vad som ger och upprätthåller politisk makt och byggde sin strategi kring iakttagelsen snarare än kring ideologisk preferens. Te förvaltar inte utifrån preferens. Den förvaltar utifrån bedömning. Hans bedömning av hur makt fungerade var träffsäker, och han byggde därefter.

Hans utrensningar, rättelsekampanjen i Yan'an, antihögerkampanjerna, Kulturrevolutionen, följer alla samma Te-logik: det institutionella ramverket har inslag som är oförenliga med syntesen, de oförenliga inslagen måste avlägsnas, avlägsnandet måste vara systematiskt och fullständigt. Den mänskliga kostnaden för varje utrensning registrerades som en variabel i genomförandet och bedömdes som acceptabel med tanke på syntesens krav. Det är inte sociopati i klinisk mening. Det är Te som fattar institutionella beslut utifrån ett ramverk som inte väger den specifika mänskliga kostnaden som den främsta variabeln. Syntesen är den främsta variabeln. Te genomför syntesen. Den mänskliga kostnaden följer av genomförandet.

Maos ramverk var fullständigt innan Folkrepubliken fanns. De teoretiska texterna från Yan'an-perioden innehåller i komprimerad form hela det efterföljande regeringsprogrammet: masslinjen, rättelsekampanjerna, den fortgående revolutionära kampen mot kontrarevolutionära tendenser inom själva partiet. Han upptäckte inte vad Folkrepubliken krävde medan den utvecklades. Han hade avgjort vad den krävde innan den grundades, och styret under Folkrepublikens första trettio år var genomförandet av slutsatser som det bedömande förhållningssättet hade nått i Yan'an. När verkligheten avvek från ramverket var svaret inte att revidera ramverket utan att revidera verkligheten genom kampanjer utformade för att få den att rätta sig efter det.

Kulturrevolutionen är det bedömande förhållningssättets mest extrema institutionella uttryck: när den institution som det bedömande förhållningssättet byggde avviker från det ramverk det började med, är svaret att bygga om institutionen utifrån ramverket snarare än att revidera ramverket för att rymma institutionen. Han hade byggt Folkrepubliken enligt den revolutionära syntesen. Folkrepubliken hade utvecklat en egen institutionell tröghet som spädde ut syntesen. Det bedömande förhållningssättets svar var att riva institutionen och bygga upp den ur syntesen igen. Syntesen var det främsta. Institutionen tjänade den. När institutionen slutade tjäna den måste institutionen byggas om.