Prinsessan Zelda

Prinsessan Zelda dök först upp i The Legend of Zelda 1986, skapad av Shigeru Miyamoto, som tog namnet från den amerikanska författaren och dansaren Zelda Fitzgerald helt enkelt för att han tyckte om det och använde det också till titeln. Hon är bärare av Vishetens Triforce, ett av tre fragment av en gudomlig artefakt, och det drag den ger går igen i varje version av henne: intelligens, framsynthet och en uppsättning krafter som i olika spel har innefattat teleportering, helande och förutseende.

Hon är inte en enda figur utan en linje. Serien är byggd på återfödelse, med Zeldor som avlöser varandra genom tusentals år och alla härstammar från den första, som grundade Hyrules kungahus och bär gudinnans blodslinje. Den strukturen är anledningen till att hon kan vara så olika från spel till spel och ändå vara igenkännligt samma person.

Vilka är prinsessan Zeldas viktigaste framträdanden?

I Ocarina of Time tillbringar hon större delen av spelet förklädd till Sheik, en Sheikahkrigare, för att överleva och vägleda Link medan Ganondorf håller Hyrule. Nintendo har varit tydliga med att Sheik är Zelda i andra kläder snarare än en separat identitet. I The Wind Waker är hon Tetra, en piratkapten som inte vet vad hon är förrän Vishetens Triforce sätts ihop igen. I Breath of the Wild är hon skälet till att det finns något kvar att rädda: hon höll Calamity Ganon inne i slottet på egen hand i hundra år medan Link läkte. I Tears of the Kingdom förvandlar hon sig till Ljusdraken och ger upp sitt eget medvetande under en ofattbart lång tid för att återställa Master Sword. Kritiker har följt hennes utveckling från tillfångatagen prinsessa till en av seriens mest substantiella gestalter, och samtidigt noterat Nintendos fortsatta förkärlek för scenarier som sätter henne ur spel.

Zeldas dominanta Ni är det som består genom varje inkarnation, och det är oftast det som sätter handlingen i rörelse. I spelet från 1986 bryter hon Vishetens Triforce i åtta bitar och gömmer dem innan hon tillfångatas, vilket bara är begripligt som en handling av någon som såg utfallet komma och handlade först. I Ocarina of Time har hon drömmen om Ganondorf åratal innan någon tror henne. Hon är gång på gång den som vet vad som kommer att hända och gång på gång den som ingen lyssnar på, vilket är INFJ:ns strukturella belägenhet återgiven som ett berättargrepp.

Den sekundära Fe är anledningen till att kunskapen alltid omsätts i tjänande. Zelda använder inte framsyntheten för egen del. Hon använder den för att placera Link, förbereda Hyrule, skydda människor som inte vet att de blir skyddade, och hon godtar konsekvent ett sämre personligt utfall för att säkra ett bättre gemensamt. Ni ser det och Fe spenderar det på andra människor, varje gång.

Varför fortsätter Zelda att offra sig?

För att den kombinationen, driven till sin gräns, ger exakt detta. De hundra åren med Calamity Ganon i Breath of the Wild är en person som ensam tar emot ett helt kungarikes katastrof för att resten ska kunna överleva. Tears of the Kingdom går längre och låter henne ge upp sitt eget medvetande i årtusenden för att sätta ett svärd på rätt plats vid rätt tid, en plan som bara fungerar om man kan se tusentals år framåt och är villig att inte vara där under något av dem. Hennes tertiära Ti syns i forskningsdagböckerna i Breath of the Wild, där hon tar sig an gudomlig kraft som ett ingenjörsproblem, och hennes inferiöra Se i hur dåligt hon klarar de fysiska kraven här och nu som samma spel hela tiden ställer henne inför.

INFP är det vanligaste alternativet, och versionen i Breath of the Wild inbjuder till det, eftersom den Zelda är skriven med mycket inre kamp och självtvivel. Skillnaden är varifrån trycket kommer. En figur med dominant Fi slits mellan sin egen sanning och yttre förväntningar. Zeldas vånda handlar konsekvent om att svika andra, sin far, sitt rike, Link, snarare än om att vara osann mot sig själv, vilket är Fe i sekundär position under enorm belastning.

INTJ kommer upp på grund av framsyntheten och den långsiktiga planeringen, som verkligen finns där. Skillnaden är den andra funktionen. En prinsessa med Ni och Te skulle bygga institutioner och föra befäl genom strukturer. Zelda arbetar nästan uteslutande genom människor: hon vägleder, förbereder, skyddar och möjliggör, och hennes planer går konsekvent genom Link snarare än genom någon statsapparat.