Oscar Wilde
Oscar Wilde är ENFP. Hans epigram polerades inte fram under år utan kom hela och omedelbart: Ne och Fi som skapar den perfekta omvändningen av vedertagen visdom i samtalstakt. "The truth is rarely pure and never simple." "I can resist everything except temptation." Det är inga skämt, det är komprimerade argument. Hans rättegång och fängslande var ENFP:ns karaktäristiska misslyckande att förutse makten hos den maskin han roade sig med att utmana: han var bättre på argumentet än på att räkna ut vad det skulle kosta att förlora det. Hans fängelsebrev, De Profundis, är ENFP:n avskalad från föreställningen, talande ur det inre som föreställningen alltid hade skyddat. Balladen om Readingfängelset är det som kommer efteråt: värmen intakt, kvickheten tystare, priset fullt förstått.
Oscar Wilde och ENFP-sinnet
Oscar Wilde är ENFP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För Oscar Wilde leds stacken av Ne (extravert intuition) med stöd av Fi (introvert kännande). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad Oscar Wilde gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
Oscar Wilde drivs av Ne (extravert intuition): en ständig entusiasm för det som skulle kunna bli, för samband som ingen annan har sett än och för de möjligheter som stunden rymmer. Fi (introvert kännande) som sekundär funktion förankrar detta i verkliga personliga värderingar: Oscar Wilde är inte bara intresserad av möjligheter, hen bryr sig om vilka som faktiskt betyder något. Resultatet är en person som är varm, kreativt skapande och kapabel till verkligt djup, men som kämpar med glappet mellan entusiasm och uthållighet, och mellan visionen och den struktur som krävs för att förverkliga den. Den inferiöra Si (introvert sinnesförnimmelse) är den återkommande svagheten: Oscar Wilde brukar undervärdera det förflutna, det etablerade, rutinerna och det som har samlats, och får regelbundet betala för det.
Det som gör Oscar Wilde till ett övertygande exempel på ENFP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Irländsk poet och dramatiker), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som Oscar Wilde sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ENFP världen
Alla ENFP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Oscar Wilde faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Oscar Wilde: vad ENFP-profilen förklarar
I Oscar Wildes berättelse (Irländsk poet och dramatiker) är ENFP-profilen inte en bisak: den är arkitekturen bakom varje viktigt val hen gör. Den dominanta Ne (extravert intuition) är det som Oscar Wilde litar mest på och sträcker sig efter först. Den är källan till hens karaktäristiska kompetens, skälet till att hen är effektiv när hen är det, och den funktion som avgör hur hen tar sig an varje situation som betyder något.
Den inferiöra funktionen, Si (introvert sinnesförnimmelse), är myntets andra sida. Den är den minst utvecklade funktionen i Oscar Wildes stack, den som kommer fram under stress, i stunder av verklig sårbarhet eller vid vändpunkter i berättelsen där den kompetens som den dominanta funktionen ger plötsligt inte räcker. När Oscar Wilde misslyckas, blir överraskad eller verkligen hamnar på för djupt vatten handlar det nästan alltid om att den inferiöra funktionen bryter igenom den struktur som normalt håller den i schack.
Den tertiära funktionen, Te (extravert tänkande), arbetar i bakgrunden. Det är den som Oscar Wilde använder när den dominanta funktionen är ansträngd, ett partiellt stöd som kan få hen att se ut som en annan typ för tillfälliga betraktare. Den skenbara flexibiliteten, den enstaka värmen eller strukturen som verkar inte likna hen: det är den tertiära funktionen i arbete. Att se den som tertiär snarare än dominant är en del av att läsa funktionsstacken rätt genom hela Oscar Wildes berättelse (Irländsk poet och dramatiker).
Oscar Wilde: ENFP bokstav för bokstav
Han tänkte offentligt. Epigrammen kom färdiga i samtalet innan de trycktes, eftersom Ne krävde den specifika samtalspartnerns specifika motstånd för att skapa med full kapacitet. Han var Londons mest eftertraktade middagsgäst inte för att han var välinformerad eller hade goda kontakter, utan för att den specifika kvaliteten i det specifika samtal han skapade var den mest intressanta versionen av vad ett samtal kunde vara. Kvickheten är inte spelad. Ne skapar och logiken bekräftar och repliken kommer innan den sociala kalkylen är klar. Han skapade snabbare än rummet hann svara. Rummet fortsatte att bjuda in honom.
Hans rättegång är det ärligaste porträttet av vad extravertens mest fullständiga uttryck kostar när det institutionella ramverket förklarar uttrycket brottsligt: han hade skapat offentligt i tjugo år, och skapandet hade gett de specifika måltavlor som det specifika institutionella ögonblicket krävde. Han kunde ha varit mer privat. Extraverten kan inte vara mer privat. Den skapar utåt eller skapar inte alls. Han skapade offentligt tills offentligheten vände sig mot honom.
Varje epigram är intuitionens syntes som levererar en fullständig bedömning av den specifika tillgängliga måltavlan i den mest komprimerade form som finns. "The truth is rarely pure and never simple." "I can resist everything except temptation." "We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars." Var och en är ett mönster som intuitionen identifierade i det tillgängliga kulturella materialet, sammanfogat till det mest exakta uttalandet om vad mönstret innebär och levererat i den form som gör det mest omedelbart igenkännbart som sant. Han hade rätt om mönstren. Mönstren har citerats sedan dess eftersom intuitionen hade rätt om vad de innebar.
Dorian Grays porträtt är intuitionens syntes om vad estetismen faktiskt innebär i sin slutliga utveckling: om skönheten är det enda goda och moraliska hänsyn bara är de oestetiskas fördomar, blir den specifika människa som följer syntesen till dess slutsats Dorian Gray. Han skrev boken som ett porträtt av sin egen syntes farligaste följd. Han visste vad syntesen innebar. Han skrev följden. Följden var han själv.
Han sa till människor vad som var sant om deras estetik, deras pretentioner, deras institutionella ramverk och deras moraliska vissheter, med den rakhet som logiken ger och den kvickhet som fick rakheten att landa som underhållning snarare än förolämpning. Han var inte snäll. Han var träffsäker. Träffsäkerheten förpackad som kvickhet är den extraverte intuitivens mest fullständiga sociala redskap: leverera logikens bedömning i en form som får mottagaren att känna sig klok för att ha tagit emot den, så tackar mottagaren för det som i själva verket är en exakt kritik av hens mest grundläggande antaganden.
Hans fängelseskrifter, De Profundis och Balladen om Readingfängelset, är logiken i sin mest fullständiga självprövning: den specifika ärliga redogörelsen för vad de specifika valen gav i den specifika människa som gjorde dem. Han hade skapat utåt i tjugo år. Fängelset gav det inre dess första uthålliga period av privat bearbetning. Produkterna av den privata bearbetningen är det ärligaste han skapade.
Han levde helt i nuet. Ekonomin, skulderna och de specifika institutionella arrangemang som det specifika livet gav hanterades alla med det perceptiva förhållningssättets karaktäristiska förhållande till det tidigare ramverkets krav: de kommer i andra hand efter det ögonblicket innehåller. Ögonblicket innehöll de specifika middagarna, de specifika pjäserna, de specifika samtalen med de specifika människor som gav den specifika friktion som Ne krävde. Han hanterade ögonblicket med maximalt engagemang. Det tidigare ramverkets krav hopade sig till den specifika skuld och den specifika sårbarhet som det specifika institutionella ögonblicket till slut utnyttjade.
"To regret one's own experiences is to arrest one's own development." Det perceptiva förhållningssättets mest fullständiga filosofiska uttalande om sitt förhållande till det tidigare ramverkets kostnader: upplevelserna är det främsta, det upplevelserna gav är det främsta, och den ånger som det tidigare ramverket utser till rätt svar på de specifika kostnaderna är det perceptiva förhållningssättets mest fullständiga slöseri med ögonblicket. Han hade upplevelserna. Han betalade för dem. Han ångrade dem inte. Det perceptiva förhållningssättet skapar ur det nuet ger. Han skapade allt som nuet krävde.
Därför är Oscar Wilde ENFP, inte ENTP eller INFP
Oscar Wilde typas ibland som ENTP eller INFP. Förväxlingen är begriplig: Oscar Wilde kan verka lika driven av argument som en ENTP eller lika förankrad i värderingar som en INFP. Men det är genom att matcha drag på ytan som fel i typningen samlas på hög. Det som löser dem är den kognitiva funktionsstacken.
Den avgörande skiljelinjen är den dominanta funktionen. För Oscar Wilde är det Ne (extravert intuition). Varje stort beslut i Oscar Wildes berättelse (Irländsk poet och dramatiker) kan spåras tillbaka till att den här funktionen kör först: självförtroendet, de karaktäristiska blinda fläckarna och den specifika karaktären i hur Oscar Wilde lyckas och misslyckas. Mönstret stämmer konsekvent med en stack som leds av Ne, inte med alternativen.
Det avgörande beviset: Ne-Fi är den karaktäristiska kombinationen. Oscar Wilde skapar möjligheter (Ne) förankrade i personlig värme och värderingar (Fi); ENTP kombinerar Ne med Ti för analys, och INFP vänder på ordningen med dominant Fi. Värmen och idealismen är båda äkta och båda närvarande. När man följer Oscar Wildes beteende, inte i vardagliga stunder utan i de stunder som definierar hen, de viktigaste besluten, de mest typiska misslyckandena och de instinkter som kommer fram under verklig press, är tolkningen ENFP konsekvent, och de alternativa tolkningarna kräver att man bortförklarar för mycket av det som faktiskt finns där.
Personlighetstypen ENFP
Energisk, uttrycksfull och djupt idealistisk. ENFP ser möjligheter överallt och hos alla. Deras utmaning är fokus: entusiasmen är äkta men bred.