Tina Turner

Anna Mae Bullock föddes den 26 november 1939 i Brownsville i Tennessee och växte upp i det lantliga samhället Nutbush, där hennes far hade uppsikt över arrendebönder. Efter att hennes mormor dog 1956 flyttade hon till St Louis för att bo hos sin mor, och där mötte hon Ike Turners band, Kings of Rhythm, på Club Manhattan i East St Louis. Hon fick tag på en mikrofon under en paus och sjöng en låt av B.B. King, och det var provsjungningen.

A Fool in Love, inspelad 1960 som en demo, nådde andra plats på R&B-listan. Ike döpte om henne till Tina, efter djungelhjältinnan Sheena, och varumärkesskyddade namnet så att det skulle stanna hos honom om hon någonsin gick. River Deep Mountain High följde 1966, Proud Mary 1971 och Nutbush City Limits, som hon skrev själv, 1973. Relationen var våldsam hela vägen. Den 1 juli 1976, efter en misshandel på väg till en spelning i Dallas, lämnade hon hotellet med nästan ingenting och gick inte tillbaka. I skilsmässan gav hon upp i stort sett allt för att få behålla namnet.

Hur blev Tina Turner solostjärna?

Långsamt, och sedan på en gång. Hon ägnade år åt att bygga upp sig igen genom tv-framträdanden och små scener medan hon betalade av arrangörerna vars inställda spelningar hon var ansvarig för. Hon skrev kontrakt med Capitol 1983, och Private Dancer kom 1984, nådde tredje plats på Billboard 200 och sålde tio miljoner exemplar världen över. What's Love Got to Do with It gick upp på första plats den 1 september 1984, den enda Hot 100-ettan i hennes karriär, och fick priset Årets inspelning. Hon vann tolv Grammys sammanlagt, spelade för omkring 180 000 människor på Maracanã i januari 1988, vilket då var världsrekord, medverkade i Tommy och Mad Max bortom Thunderdome, blev praktiserande buddhist, tog schweiziskt medborgarskap 2013 och valdes in i Rock and Roll Hall of Fame som soloartist 2021. Hon dog den 24 maj 2023 i Küsnacht nära Zürich, åttiotre år gammal.

Turners Se var så dominant att den ordnade om vad ett rockframträdande kunde vara. Det hon gjorde på scen var inte koreografi i vanlig mening, det var ett oavbrutet fysiskt svar i realtid med en intensitet som ingen hade hållit uppe förut, och det är skälet till att artister som aldrig lät det minsta som hon fortfarande hänvisar till henne. Se är den funktion som lever helt i det fysiska nuet, och hennes verkade på en nivå som fick de inspelade versionerna att kännas som dokumentation av något som hände någon annanstans.

Den sekundära Ti är den del som förbises eftersom framträdandena är så överväldigande. Hon var en precis, analytisk läsare av vad som fungerade: hon skrev Nutbush City Limits, hon var krävande kring arrangemang och scenframställning, och comebacken på 1980-talet var inte tur. Hon och hennes management identifierade att vägen tillbaka gick genom rockradio och brittisk produktion snarare än genom amerikansk R&B-nostalgi, och genomförde utifrån den läsningen.

Hur byggde Tina Turner upp sin karriär igen efter 1976?

Genom att göra det oglamorösa arbetet framför sig, en bokning i taget, vilket är vad Se och Ti gör när det långa perspektivet inte finns att tillgå. Hon hade inga pengar, en hög skulder från inställda spelningar och inget intresse från skivbolagen, och hon spelade på kabaréscener och i tv-program i sju år. Den tertiära Fe är anledningen till att publiken kom tillbaka före branschen: hon kunde hålla ett rum av vilken storlek som helst, och hon byggde upp en publik igen person för person medan direktörerna fortfarande kallade henne en nostalgiakt. Den inferiöra Ni är anledningen till att hon har sagt att hon inte kunde föreställa sig comebacken medan den pågick. Hon arbetade inte mot ett förutsett utfall, hon arbetade, och utfallet kom.

ESFP är det vanliga alternativet, och för en artist med den fysiska intensiteten är det en rimlig första gissning. Skillnaden är den sekundära funktionen. Se och Fi ger en artist vars val följer en personlig måttstock för äkthet. Turner var påfallande pragmatisk kring material: hon tog låtar skrivna av andra, i genrer valda av strategiska skäl, och fick dem att fungera genom rent genomförande. Vändningen mot rock 1984 var en analys av marknaden, inte ett uttryck för en inre sanning.

ENFJ föreslås ibland på grund av karisman och kontakten med publiken. Men hennes metod var aldrig att känna in vad rummet ville ha och ge tillbaka det. Den var att gå ut och tvinga på rummet något med en fysisk hängivenhet som ingen kunde titta bort från, och att i förväg ha räknat ut exakt varför det skulle gå hem.