Nathan Drake

Nathan Drake är huvudpersonen i Uncharted, äventyrsserien till PlayStation utvecklad av Naughty Dog. Han dök först upp i Uncharted: Drake's Fortune 2007 och fick genomgående röst och rörelser av Nolan North, som tilläts improvisera och lägga in en hel del av sin egen personlighet i rollen, vilket är en stor del av skälet till att figuren upplevs som en person snarare än en uppsättning animationer.

Han framställer sig som ättling till sir Francis Drake och bär en ring som ska ha gått i arv från honom, graverad med sic parvis magna och en uppsättning koordinater som leder till upptäcktsresandens kista. Hans närmaste relationer är med Victor Sullivan, den äldre smugglaren som fostrade in honom i yrket, och Elena Fisher, en journalist som börjar som en komplikation och slutar som hans hustru. Det fjärde spelet introducerar en äldre bror, Sam, som har förmodats vara död i femton år.

Hur slutar Uncharted-serien för Nathan Drake?

A Thief's End, som kom 2016, avslutar bågen genom fyra spel, Drake's Fortune, Among Thieves, Drake's Deception och det här, och gör det genom att montera ner premissen. Härstamningen från Francis Drake var aldrig verklig. Efternamnet är inte ens hans: han föddes Nathan Morgan, och identiteten konstruerades av två föräldralösa bröder som behövde en. Spelet slutar med att han drar sig tillbaka från skattjakten i stället för att dö i ett tempel, vilket är ovanligt för genren. Kritiker har konsekvent räknat honom bland de starkaste figurerna i spel, oftast i samma stycke som Lara Croft och Indiana Jones.

Drake är dominant Se i den mest bokstavliga mening som går: hela serien är en fysikmotor och han är det som läser den. Avsatser, grepp, golv som rasar, det exakta ögonblick då en lastbil blir skydd: hans kompetens är en ständig tolkning i realtid av en fysisk miljö som faller sönder fortare än han hinner korsa den. Det finns i princip ingen scen i fyra spel där han stannar för att planera.

Den sekundära Ti är anledningen till att han överlever. Under improvisationen finns verklig analys: han läser inskriptioner, löser mekanismen, räknar ut vad pusslet vill. Hans historiska kunskap är verklig och opretentiös, använd i samma ögonblick som den blir nyttig och aldrig som en föreläsning. Se står för reaktionen och Ti står för skälet till att reaktionen oftast är rätt.

Varför går Nathan Drake tillbaka gång på gång?

För att den tertiära Fe och den inferiöra Ni drar åt olika håll, och serien är ärlig om det. Fe på tredje plats ger honom verklig värme och verklig lojalitet, mot Sully, mot Elena, till slut mot Sam, uttryckt som gnabb snarare än förklaringar och starkast mobiliserad när någon han bryr sig om är i fara. Inferiör Ni betyder att han verkligen inte kan föreställa sig den version av sitt liv som kommer efter den här expeditionen. Elena ber honom hela tiden om det, och han säger hela tiden ja och tar sedan ett jobb till, och författarna gör det till ett äktenskapsproblem snarare än ett karaktärsfel. A Thief's End fungerar för att det är första gången han lyckas se en framtid och välja den.

ENTP hävdas ibland eftersom han är rolig, snabb och pratar oavbrutet. Men humorn är situationsbunden snarare än begreppslig: en löpande kommentar till det som fysiskt händer honom just nu, inte en ström av hypoteser. Han genererar inte idéer, han genererar svar, och vart och ett av dem är fäst vid den avsats han hänger från för tillfället.

ESFP är en svårare gränsdragning, med tanke på charmen och våghalsigheten. Det avslöjande är den sekundära funktionen. En äventyrare med Se och Fi drivs av en personlig kod som avgör vilka jobb som är värda att ta. Drake tar nästan varje jobb, pratar sig in i det moraliska skälet efteråt och är betydligt mer intresserad av hur en mekanism fungerar än av vad den betyder. Ti sitter på andra plats. Värderingarna kommer senare och mindre pålitligt.