Omni-Man

Nolan är utåtvänd i allt han gör. Hans täckmantel på jorden är inte stillsam och minimal: han blir en hyllad superhjälte, en offentlig person, en man med en gemenskap. Han går med i Guardians of the Globe, går på grannskapets tillställningar, bygger äkta vänskaper med människor som skräddaren Art. En introvert gestalt på ett långvarigt uppdrag skulle hålla avtrycket litet. Nolan tar plats, eftersom det faller sig naturligt för honom.

När uppdraget brister i striden mot Mark drar han sig inte in i tystnad. Han talar. Han förklarar sig för Mark i realtid, mitt i striden, och ber sin son förstå honom, se varför han gör det han gör. Det behovet av att bli förstådd, att sträcka sig utåt även i det värsta ögonblicket, är inte vad en introvert gör under press. Introverta drar sig undan. Nolan pressar sig mot kontakt även när kontakten håller på att brista.

Hans återkomst till jorden följer samma mönster. Han smyger inte tillbaka och kontaktar inte Mark genom en mellanhand. Han dyker upp. Han gör sig närvarande. För Nolan är närvaro det enda läge där något verkligt kan hända.

Nolan utgår från det konkreta och beprövade, inte från en abstrakt långsiktig vision. Viltrum-uppdraget som han följer är inget som han har hittat på eller tänkt om: det är en uppsättning etablerade protokoll som har förts vidare genom imperiet, och han genomför dem exakt som de är skrivna. Han tänker inte om planen och letar inte efter en bättre vinkel. Han gör jobbet så som han har tränats att göra det.

Det syns tydligast i hur han hanterar uppdragets sammanbrott. När känslorna för Mark gör uppdraget omöjligt att fullfölja svänger Nolan inte över till en ny strategi och tänker inte om sitt förhållande till imperiet. Han fryser, och sedan flyr han. En intuitiv typ i det läget skulle ta fram alternativ, rama om problemet, hitta en tredje väg. Det kan inte Nolan. Han kan antingen följa uppdraget eller inte följa det. Det finns ingen kreativ medelväg för honom.

Tidslinjen på sjutton år pekar också mot sinnesförnimmelse. Han tillbringade närmare två årtionden med att göra samma sak: upprätthålla täckmanteln, bygga relationerna, vänta. Ingen intuitiv typ sitter stilla så länge i genomförandeläge utan att trycka på för något nytt. Nolan var nöjd med att följa planen eftersom planen var tydlig, och tydliga planer är precis det som typer som leder med sinnesförnimmelse arbetar bäst med.

I striden mot Mark för Nolan ett argument. Inte en känslomässig vädjan, utan ett argument. Han lägger fram Viltrums skäl för varför mänskligheten är obetydlig i kosmisk skala, varför Marks bindning till de här människorna är irrationell med tanke på tidsperspektiven, varför uppdraget är den logiska vägen. Han försöker vinna över Mark med logik, inte med kärlek. Det är en tänkare som för sin sak.

Hans historia med Guardians of the Globe passar också in. Han undanröjer dem metodiskt, utan synbart raseri eller skuld, eftersom uppdraget kräver det före Viltrums ankomst. Han tycks inte njuta av det, men han tycks inte heller plågas av det, åtminstone inte i stunden. Han fullföljer uppgiften för att den är uppgiften. Den känslomässiga tyngden kommer senare, i bitar, allteftersom åren läggs på varandra. Tänkare känner inte alltid saker i realtid. De känner dem efteråt.

Det tydligaste ögonblicket är när han står på gränsen till det oåterkalleliga med sin son, och det han vill ha av Mark är inte kärlek eller förlåtelse. Det är medhåll. Han vill att Mark rationellt ska godta hans ståndpunkt. Det är tänkarens djupaste behov: inte att bli omtyckt utan att bli förstådd som den som har rätt.

Nolan följde en enda plan i sjutton år utan att vackla. Han utforskade inga alternativ, prövade inga andra grepp och lämnade inte uppdraget öppet för revidering. Han band sig och han genomförde. Den graden av ihållande, icke förhandlingsbart åtagande för en fast kurs är den bedömande typens hemmaplan. Perceivers håller sina möjligheter öppna. Nolan stängde sina i samma stund som han tog emot uppdraget.

När uppdraget till slut faller samman är hans svar inte att improvisera utan att ge sig av. Han kan inte verka utan ett tydligt direktiv. När reglerna brister har han inget sätt att fungera, så han tar sig helt ur läget. Han lämnar jorden, inte för att hoppa av eller utforska utan för att återupprätta struktur. Han behöver veta vad planen är innan han kan handla.

Hans återkomst till jorden, och att han till slut strider vid Marks sida, står för ett nytt åtagande som görs fullt ut. Han kommer inte tillbaka trevande eller till hälften. När han väl har bestämt att Mark är prioriteten blir det den nya regeln, och han följer den helt. Bedömande typer gör inte saker halvvägs. De sluter cirkeln. Nolan sluter den.