Nora Durst

Nora Durst är en central gestalt i The Leftovers, HBO:s serie av Damon Lindelof och Tom Perrotta, spelad av Carrie Coon. Seriens premiss är det plötsliga försvinnandet: två procent av världens befolkning försvann samtidigt och utan förklaring, och serien börjar tre år senare. Noras förlust är den mest fullständiga av allas: hon var i köket, hennes man och hennes två små barn satt vid bordet, och sedan var hon ensam i rummet.

Serien introducerar henne som den mest fungerande sörjande människan i Mapleton, vilket visar sig vara förklädnaden. Hon arbetar för Department of Sudden Departure, reser för att intervjua familjer som har förlorat någon och administrerar ett standardiserat frågeformulär på mer än hundra punkter utformat för att upptäcka bedrägliga ersättningsanspråk.

Vad gör Nora Durst egentligen?

Hon upprätthåller ett system där ett liv brukade finnas. Hon fortsätter att köpa barnens flingmärken och slänga dem. Hon betalar sexarbetare för att skjuta henne medan hon bär en väst, vilket hon inte förklarar och som serien avböjer att förklara åt henne. Den närmaste läsningen är att en fysisk stöt som går att överleva är den enda förnimmelse hon fortfarande kan lokalisera. Hon inleder en relation med Kevin Garvey, adopterar ett barn och betalar i sista säsongen en enorm summa för att gå in i en maskin som dess uppfinnare påstår ska skicka henne dit de försvunna tog vägen. Det sista avsnittet är hennes redogörelse, årtionden senare, för vad som hände, och serien slutar med om Kevin tror henne.

Nora är dominant Si, och det är skälet till att hon är den mest förödande gestalten i serien. Si håller de samlade uppgifterna i exakt detalj, och hennes är ett hushåll: flingmärkena, rutinerna, det specifika arrangemanget en lördagsmorgon. När människorna tas bort följer inte uppgifterna med dem, och hon lämnas kvar att upprätthålla strukturen i ett liv vars innehåll har raderats. Enkätjobbet är samma förmåga gjord till yrke: hon katalogiserar andras förluster i standardiserad form eftersom det är vad hon kan göra med en förlust.

Den sekundära Te är fungerandet. Hon är kompetent, organiserad och formidabel i ett rum, och hennes förmåga att behålla ett jobb som kräver att hon förhör sörjande främlingar är verkligt anmärkningsvärd. Te är det som låter henne fungera alls, och det är också det som gör henne så svår att hjälpa, eftersom maskineriet fortsätter att gå och alla antar att människan inuti det mår bra.

Varför betalar hon för att bli skjuten?

För att den tertiära Fi inte har någonstans att ta vägen och den inferiöra Ne inte kan föreställa sig ett annat liv. Hon har känslor av en storlek hon saknar metod för, och Si-Te har ingen mekanism för att bearbeta dem, bara för att registrera och hantera. Det som återstår är en fysisk händelse, kontrollerad, upprepbar och överlevbar, som ger en förnimmelse hon kan lokalisera. Det är ingen dödslängtan, vilket är det som gör det så mycket värre. Maskinen i slutet av serien är samma instinkt i stor skala: en kvinna som inte kan föreställa sig en framtid här betalar för att bli förd till den enda plats uppgifterna pekar mot.

ISFJ är det vanligaste alternativet, med tanke på omsorgshistoriken och det känslomässiga djupet. Skillnaden är den sekundära funktionen. Si med Fe hanterar genom inlevelse i andra människor. Nora hanterar genom procedur, ett frågeformulär, ett jobb, ett schema, ett kontrollerat experiment med en skottsäker väst, och hennes sätt mot andra är rakt till gränsen för grymhet när hon är under press.

INTJ föreslås ibland på grund av intelligensen och den slutliga viljan att göra något extraordinärt. Men hon arbetar inte utifrån en vision. Hon håller fast vid en specifik ihågkommen värld och bearbetar belägg om den, och maskinen är den sista punkten på en lista snarare än kulmen på en plan.