Jean-Paul Sartre
Jean-Paul Sartre är ENTP. Född i Paris 1905 kom han etta i agrégation 1929, före Simone de Beauvoir, tillbringade nio månader som tysk krigsfånge och gav ut Varat och intet 1943 under ockupationen. Han hävdade att existensen föregår essensen, att det inte finns någon mänsklig natur att falla tillbaka på och ingen ursäkt att tillgå, och han drev saken i filosofi, romaner, pjäser, journalistik och politisk aktivism på en gång. 1964 tilldelades han Nobelpriset i litteratur och tackade nej.
Vem var Jean-Paul Sartre?
Jean-Paul Sartre föddes i Paris den 21 juni 1905 och dog där den 15 april 1980 av lungödem. Han studerade vid École normale supérieure, tog sin magisterexamen 1928 för Henri Delacroix och kom etta i agrégation i filosofi 1929, det år då Simone de Beauvoir kom tvåa vid tjugoett. De blev ett par den oktobern och höll ihop, i ett öppet okonventionellt arrangemang som ingen av dem dolde, fram till hans död femtioett år senare.
Äcklet, hans första roman, kom 1938. Han kallades in 1939 som meteorolog, togs till fånga av tyska styrkor vid Padoux 1940 och tillbringade nio månader som krigsfånge, en del av tiden i Stalag XII-D i Trier, där han skrev sin första pjäs. Varat och intet, det filosofiska huvudverket, gavs ut 1943 medan Frankrike fortfarande var ockuperat. 1945 höll han den föreläsning som året därpå gavs ut som Existentialismen är en humanism, som gav argumentet en form som vanliga läsare kunde följa och som han senare hade reservationer mot.
Vad är Jean-Paul Sartre mest känd för?
Två saker, varav han hade föredragit att folk fick den ena rätt. Den berömda repliken, helvetet, det är de andra, kommer från hans pjäs Inför lyckta dörrar, och den är ingen klagan över sällskap. Den är ett påstående om att ständigt bli sedd och bedömd av medvetanden man inte kan styra. Den större idén är att existensen föregår essensen: det finns ingen fast mänsklig natur, alltså är vi fria, och friheten är ingen tröst eftersom det inte finns något kvar att skylla på. Han grundade tidskriften Les Temps modernes i oktober 1945 och redigerade den som en plattform för engagerad litteratur. Han anslöt sig till marxismen utan att någonsin gå med i kommunistpartiet, motsatte sig Frankrikes politik i Algeriet och USA:s inblandning i Vietnam, och 1964 avböjde han Nobelpriset i litteratur med motiveringen att han inte ville förvandlas till en institution. Omkring femtiotusen människor följde hans begravningståg i april 1980.
Så bearbetar ENTP världen
Alla ENTP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Jean-Paul Sartre faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Jean-Paul Sartre: vad ENTP-profilen förklarar
Sartres dominanta Ne syns i själva antalet former han arbetade i samtidigt. De flesta filosofer skriver filosofi. Han skrev en avhandling, en roman, pjäser, en studie i flera band om Flaubert, en självbiografi, politisk journalistik och en tidskrift, och behandlade alltihop som samma verksamhet. Ne stannar inte inom en ram, den hittar hela tiden angränsande ramar, och hans vägran att godta gränsen mellan filosofi och litteratur var en genuin metodologisk ståndpunkt snarare än rastlöshet.
Den sekundära Ti är arkitekturen därunder. Varat och intet är ett rigoröst konstruerat system, varat-i-sig mot varat-för-sig, analysen av blicken, redogörelsen för den onda tron, byggt för inre konsekvens och fullföljt vart det än ledde. Hans centrala drag, att medvetandet är ett intet som ständigt måste välja sig självt, är ingen stämning. Det är en slutsats som han argumenterade sig fram till och sedan vägrade mildra.
Varför tackade Sartre nej till Nobelpriset?
Det uttalade skälet är det mest konsekventa han någonsin gjorde. En författare, hävdade han, bör inte låta sig förvandlas till en institution, eftersom den som accepterar den ställningen kompromissar med den frihet som hela hans filosofi insisterar på. Det är Ti som håller en ståndpunkt till ett verkligt pris, och den tertiära Fe är anledningen till att det gjordes som ett offentligt uttalande snarare än som ett privat avböjande: vägran var avsedd att synas och att betyda något för andra människor. Den inferiöra Si är den återkommande svagheten i hans historia: han var genomgående dålig på att ta hänsyn till samlade historiska fakta när de gick emot teorin, tydligast i hans politiska omdömen om Sovjetunionen, och glappet mellan systemets elegans och beläggen är den kritik som har fastnat hårdast vid honom.
Jean-Paul Sartre: ENTP bokstav för bokstav
Han arbetade på kaféer, offentligt, i diskussion. Filosofin utvecklades i samtal med Beauvoir och en krets av andra, prövades i föreläsningar och publicerades i en tidskrift som var gjord för att väcka ett svar. Hans idéer hämtades inte ned någonstans ifrån, de sattes ihop i sällskap.
Han rörde sig mellan avhandling, roman, pjäs, biografi och pamflett som om gränserna inte fanns, med motiveringen att en idé bör fullföljas i den form som passar den. Mycket få tänkare av hans rang har åstadkommit verk i så många register.
Hans slutsatser följdes till obekväma platser och lämnades där. Argumentet att vi är dömda till frihet, utan någon natur som ursäktar oss och utan någon auktoritet att vädja till, är ingen tröstande ståndpunkt, och han avböjde varje tillfälle att göra den till en.
Han lämnade stora verk ofullbordade, reviderade sin politik gång på gång och uttryckte offentligt tvivel om den lättillgängliga versionen av sin egen filosofi efter att ha gett ut den. Ingenting i hans intellektuella liv framstår som slutet. Ståndpunkterna förblev öppna och fortsatte att röra sig.
Därför är Jean-Paul Sartre ENTP, inte ENFP eller INTJ
INTP är det vanliga alternativet, och Varat och intet ensamt skulle tala för det. Men en INTP bygger ramverket och försvarar det inåt. Sartre tog varje ståndpunkt ut i offentlig debatt omedelbart, en tidskrift, en föreläsningsturné, en gatudemonstration, en mycket högljudd brytning med Camus, och tog ständigt fram nytt material snarare än att förfina ett system. Produktionen är utåtriktad, flödande och ofullbordad på ett sätt som Ti-dominanta sällan är.
ENTJ föreslås ibland på grund av det politiska organiserandet och redaktörsrollen på Les Temps modernes. Skillnaden är att han aldrig byggde något varaktigt och aldrig ville det. Han samlade, argumenterade, provocerade och gick vidare, och hans politiska ståndpunkter bytte form gång på gång i takt med att argumentet utvecklades. Te skulle ha byggt en institution och drivit den. Han drev ett samtal.
Personlighetstypen ENTP
Rastlös, diskussionslysten och allergisk mot tristess. ENTP skapar idéer snabbare än de flesta hinner ta in dem och är som mest levande när de debatterar, improviserar eller bygger något som ingen har sett förut.