Richard Nixon

Richard Milhous Nixon föddes den 9 januari 1913 i Yorba Linda i Kalifornien, i en familj utan pengar, och dog den 22 april 1994. Han tjänstgjorde i flottan i Stilla havet, valdes in i kongressen 1946, gjorde sig ett namn på Alger Hiss-fallet, nådde senaten 1950 och var Eisenhowers vicepresident från 1953 till 1961.

Sedan förlorade han två gånger i rad: presidentvalet 1960 mot John F. Kennedy med en av de minsta marginaler som finns noterade, och guvernörsvalet i Kalifornien 1962, varefter han sade till pressen att detta var hans sista presskonferens och att de inte längre skulle ha Nixon att sparka på. Det uppfattades allmänt som slutet på hans karriär. Han valdes till president sex år senare och omvaldes 1972 med seger i fyrtionio av femtio delstater.

Vad åstadkom Nixon, och vad fällde honom?

Båda halvorna hör hemma på samma sida. Han reste till Peking i februari 1972 och återupptog förbindelserna med Kina efter tjugotre år av ingenting, vilket ritade om kalla kriget och vilket nästan ingen annan hade kunnat göra politiskt, eftersom hans antikommunistiska meriter var oangripliga. Han undertecknade SALT I med Sovjetunionen samma år. På hemmaplan inrättade han miljömyndigheten EPA 1970, undertecknade lagen om ren luft, avskaffade värnplikten och avskaffade segregationen i sydstaternas skolor snabbare än sina företrädare. Den 17 juni 1972 greps fem män när de bröt sig in i Demokraternas nationella kommittés kontor i Watergatekomplexet, och de två år som följde handlade om mörkläggningen snarare än om inbrottet. Han hade installerat ett inspelningssystem i Ovala rummet, och det spelade in honom. Han avgick den 9 augusti 1974, den ende presidenten som någonsin har gjort det, och benådades av Gerald Ford en månad senare.

Nixon är dominant Ni, och Kina är beviset. Öppningen krävde att han, åratal före etablissemanget, såg att den sino-sovjetiska brytningen hade gjort en omgruppering möjlig, och att han var unikt placerad för att genomföra den just därför att han hade ägnat tjugo år åt att vara Amerikas mest trovärdige antikommunist. Det är en långsiktig syntes av ett läge som ingen annan hade satt ihop, genomförd i total hemlighet, med Kissingers bakkanal i gång i månader innan någon visste om den.

Den sekundära Te är maskineriet: en administration som sköttes genom ett hårt kontrollerat stabssystem, en utrikespolitik som fördes runt utrikesdepartementet snarare än genom det, och ett inrikespolitiskt lagstiftningsfacit som är betydligt större än hans rykte medger. Han byggde strukturer och använde dem.

Varför blev Watergate hans undergång?

För att den tertiära Fi hos en INTJ ger oförrätter som är privata, bestående och immuna mot argument, och Nixons var det som organiserade hela hans personlighet. Han trodde att etablissemanget på östkusten, pressen och familjen Kennedy alltid hade föraktat honom, och den tron var inte helt fel, vilket gjorde den omöjlig att rubba. Fiendelistan, övervakningen och mörkläggningen utgår alla från den. Den inferiöra Se är detaljen som fällde honom: han installerade ett inspelningssystem och betedde sig sedan framför det precis som han betedde sig överallt annars, till synes oförmögen att hålla i minnet att bandet rent fysiskt rullade.

ENTJ är det vanligaste alternativet, med tanke på kampanjkarriären och presidenttidens omfattning. Men han var en ökänt stel offentlig person som ogillade människor, undvek kontakt när det gick och gjorde sitt verkliga arbete i promemorior, bakkanaler och små rum. Politiken var något han stod ut med för att nå den position där han kunde tänka.

ISTJ föreslås ibland på grund av disciplinen och förbittringen mot eliterna. Skillnaden är att hans avgörande prestationer saknade föregångare snarare än följde en procedur: en omgruppering med Kina, ett nedrustningsavtal, en ny federal myndighet, var och en motiverad med en prognos snarare än med prejudikat.