Peter Pan

Peter Pan är en skapelse av den skotske författaren J.M. Barrie. Gestalten dök upp på scenen 1904 och i romanform som Peter och Wendy 1911, och premissen har inte behövt upprepas sedan dess: han är en pojke som vägrar bli stor. Han bor i Landet Ingenstans, leder en skara borttappade pojkar, har fen Tingeling i sällskap och ligger i ständig konflikt med piraten Kapten Krok.

Berättelsens motor är Wendy Darling, som han tar med till Landet Ingenstans för att vara mor åt de borttappade pojkarna och som till slut väljer att åka hem och bli stor. Det valet är poängen. Barrie hyllar inte bara den eviga barndomen, han visar vad den kostar, och bokens mest stillsamt förkrossande detalj är hur lite Peter behåller. Han glömmer Krok. Han glömmer Tingeling. Han kommer tillbaka efter Wendy åratal senare och förstår inte varför hon har förändrats.

Varför äger Great Ormond Street Hospital Peter Pan?

Barrie gav upphovsrätten till barnsjukhuset i London 1929, och den har gett dem inkomster sedan dess, ett arrangemang så ovanligt att det brittiska parlamentet senare gav sjukhuset en evig rätt till royalties från verket. Själva gestalten har omtolkats oavbrutet, från Mary Martins scenmusikal till Disneys tecknade film från 1953 till spelfilmen från 2003 och vidare, och varje version brukar avslöja vad dess tid anser om barndom, oskuld och vägran att lämna den.

Peter är dominant Se utan något bakom som håller erfarenheten på plats. Han lever helt i det omedelbara fysiska nuet, flygandet, striden, leken, det pågående äventyret, och han är lysande på det. Ingen i Landet Ingenstans är snabbare, modigare eller bättre i en kris. Problemet är att samma läggning, när den går utan någon utvecklad förmåga att lagra eller blicka framåt, betyder att det inte finns någon kontinuitet mellan ett nu och nästa.

Den sekundära Ti är anledningen till att han inte bara är ett vilt barn. Han är taktiker: han studerar Krok, utnyttjar krokodilen, organiserar de borttappade pojkarna med verkligt befäl, och hans trick är konstruerade snarare än tursamma. Duellen med Krok vinns genom att läsa av mannen och använda det han hittar, och Barrie är noga med att visa att Peter tänker på hur han ska vinna innan han vinner.

Varför kan Peter Pan inte bli stor?

För att inferiör Ni är det som skulle låta honom uppleva sig själv som sammanhängande över tid, och han har ingen. Att bli stor är inte så mycket ett beslut han vägrar fatta som en process han inte kan delta i, eftersom den kräver att man bär ett förflutet och föreställer sig en framtid och han gör ingetdera. Glömskan är det som avslöjar det: han minns inte Krok efter att ha dödat honom, och han återvänder efter Wendy utan att märka att år har gått. Den tertiära Fe är det som gör det hjärtskärande snarare än bara märkligt: han vill uppenbart bli älskad, ordnar ett helt hushåll för att det ska finnas en mor i det och kan inte behålla någon av de människor som ger honom det.

ENFP föreslås ibland på grund av fantasin och det översvallande. Men Peter tar inte fram idéer, han tar fram handling. Landet Ingenstans finns redan, och han leker i det. Hans uppfinningsrikedom är helt situationsbunden och fysisk, och han visar inget intresse för möjligheter för deras egen skull, vilket är Se snarare än Ne.

ESFP kommer upp på grund av charmen och det känslomässigt flyktiga. Skillnaden är den sekundära funktionen. Se med Fi ger en gestalt med en fast inre känsla för vad som betyder något och som består över tid, och beständighet är exakt det Peter saknar. Hans omdömen fälls i stunden på taktiska grunder, och hans känslor, hur äkta de än är, dunstar med den situation som gav upphov till dem.