Marge Simpson

Marjorie Simpson är mamman i familjen i Simpsons, med röst av Julie Kavner sedan figurens första framträdande. Matt Groening ritade henne medan han väntade på producenten James L. Brooks kontor 1987 och gav henne namn efter sin mor, Margaret Groening. Hon debuterade den 19 april 1987 i ett kortavsnitt i The Tracey Ullman Show som hette Good Night, mer än två år innan familjen fick sin egen serie på Fox i december 1989.

Hennes hår är den mest igenkännbara silhuetten i tv-animationen, hämtad från Frankensteins brud och från den bikupefrisyr som Groenings mor bar på sextiotalet. Hon är gift med Homer och mor till Bart, Lisa och Maggie. Hennes tvillingsystrar, Patty och Selma Bouvier, har aldrig förlåtit henne för äktenskapet. Hennes far Clancy är död, och hennes mor Jacqueline dyker upp då och då.

Vilken är Marge Simpsons roll i serien?

Hon är det moraliska centrumet och skälet till att hushållet fortsätter att finnas, vilket manusförfattarna alltid har behandlat som både en dygd och en fälla. Hon är främst hemmafru, men hon har haft jobb genom åren, polis, fastighetsmäklare, anställd på kärnkraftverket, kringelfranchisetagare, oftast i ett avsnitt innan allt återgår till det vanliga. De avsnitt som går djupast i henne brukar handla om påfrestningen: i Homer Alone i säsong tre får hon ett sammanbrott av uppdämd stress och checkar in på ett spa, och The Way We Was i säsong två går tillbaka till den gymnasieromans som startade allt. Julie Kavner vann en Primetime Emmy för rösten 1992, familjen fick en stjärna på Hollywood Walk of Fame 2000, och Marge finns nära toppen på de flesta listor över de stora tv-mammorna.

Marge har dominant Si, och serien är ovanligt exakt om vad det innebär. Hennes referensram är det samlade registret: hur huset ska skötas, hur man gjorde förra gången, vad hennes mor skulle ha gjort, hur en familj ska se ut. Det är inte stelhet för sin egen skull. Si håller en detaljerad inre modell byggd av levd erfarenhet, och Marges modell är det enda som står mellan familjen Simpson och total kollaps.

Den sekundära Fe är vad hon gör med den. Modellen finns till för att hålla andra människor fungerande: Bart får mat, Lisa uppmuntras, Homer hindras från det värsta, Maggie hålls trygg. Hon läser husets känslomässiga väder hela tiden och anpassar sig efter det, och hon är den enda i familjen som över huvud taget gör det. Si med Fe ger omsorg som uttrycks genom underhåll snarare än genom förklaringar, vilket är varför så mycket av hennes kärlek skildras som matlagning, städning och att komma ihåg.

Varför stannar Marge Simpson hos Homer?

Det ärliga svaret från funktionsordningen är att den tertiära Ti ser argumentet klart och inte får bestämma. Marge kan formulera exakt vad Homer kostar henne, serien ger henne det talet mer än en gång, och formuleringen ändrar ingenting, eftersom Si och Fe redan har slagit fast att det här är familjen och att familjer hålls ihop. Den inferiöra Ne är den verkliga kostnaden: förmågan att föreställa sig ett verkligt annorlunda liv är den svagaste funktionen i hennes uppsättning, och de avsnitt som gör ont är de där hon skymtar ett sådant liv och inte kan följa det. Homer Alone är inte en berättelse om en kvinna som behöver semester. Det är en berättelse om någon vars samlade underhållsarbete inte har någon inbyggd utgång.

ESFJ är det vanligaste alternativet, och argumentet är rimligt med tanke på hur mycket av hennes liv som är organiserat kring andra människor. Skillnaden är vilken funktion som leder. En figur med dominant Fe hämtar energi ur det sociala fältet och rör sig utåt in i det. Marge blir dränerad av sällskap, drar sig tillbaka in i huset och sköter sitt reglerande tyst och inombords. Omsorgen är sekundär och löper ovanpå en privat och mycket detaljerad känsla för hur saker borde vara.

ISFP föreslås ibland på grund av måleriet, sångrösten och det stråk av ouppfylld konstnärlig känsla som serien återkommer till. Men en Marge med dominant Fi skulle åtminstone ibland prioritera sina egna värderingar mot familjens krav, och tragedin som manusförfattarna fortsätter att bryta är att hon inte gör det. Hennes omdömen kommer från prejudikat och från vad andra människor behöver, inte från en inre måttstock som hon är villig att försvara.