Lucille Bluth
Lucille Bluth är ENTJ i rollen som hustyrann. Hon styr sin familj genom en kombination av strategisk manipulation, känslomässiga påtryckningar och en heltäckande förståelse för varje persons specifika sårbarheter. Hennes kärlek till Michael är verklig. Hennes sätt att uttrycka den har aldrig innefattat att låta honom lyckas oberoende av henne. Hennes förakt för alla som inte är hon är ENTJ:ns skugga i sin mest polerade form: en människa som har modellerat varje människa i sitt liv som en resurs att förvalta och som genuint inte kan förstå varför det plågar dem.
Lucille Bluth och ENTJ-sinnet
Lucille Bluth är ENTJ. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För Lucille Bluth leds stacken av Te (extravert tänkande) med stöd av Ni (introvert intuition). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad Lucille Bluth gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
Lucille Bluth leder som en självklarhet, inte av egoism utan utifrån dominant Te (extravert tänkande), den funktion som söker av varje situation efter vad som behöver organiseras, vem som kan göra det och vilket system som ger bäst resultat. Ni (introvert intuition) som sekundär funktion ger den långsiktiga vision som gör Lucille Bluths ledarskap till mer än bara förvaltning: hen rör sig mot något specifikt och omfattande, och människorna omkring hen förväntas hänga med. Kombinationen ger en person som är strategiskt intelligent, synligt självsäker och kapabel att bygga institutioner som överlever hens eget deltagande. Svagheten är den inferiöra Fi (introvert kännande): Lucille Bluth kan köra över det som människor faktiskt värdesätter och behöver, inte av grymhet utan av en verklig svårighet att väga personliga känslor lika tungt som det strategiska resultat som Te optimerar för.
Det som gör Lucille Bluth till ett övertygande exempel på ENTJ är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Arrested Development), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som Lucille Bluth sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ENTJ världen
Alla ENTJ fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Lucille Bluth faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Lucille Bluth: vad ENTJ-profilen förklarar
Lucille Bluths ENTJ-profil är Arrested Developments mest fullständiga porträtt av typen när den institutionella förvaltningen av familjen har gått på full Te-kraft så länge att den inferiöra funktionens innehåll, vad institutionen skulle skydda, vad familjen skulle vara, inte längre är åtkomligt för den som driver den. Hon förvaltar inte familjen Bluth av grymhet eller likgiltighet. Hon förvaltar den som en ENTJ vars Te har ägnats så grundligt åt förvaltningen att den inferiöra Fi:s fråga, vad är förvaltningen till för, har tryckts undan tills den är helt oåtkomlig.
Hennes relation till Buster är den inferiöra Fi:s mest fullständiga yttre uttryck: den sammanflätning som Te har åstadkommit i stället för den inferiöra funktionens äkta tillgivenhet, och som upprätthåller just den relationen som förvaltningens mest fullständiga investering i det enda utfall som Te inte kan åstadkomma, en människa som fortsätter att behöva förvaltningen. Hon skapade inte Busters beroende av illvilja. Hon skapade det för att Te:s mest närliggande instrument för att uttrycka den inferiöra funktionens behov är förvaltning, och förvaltning kräver att den som förvaltas behöver förvaltningen.
Att hon till slut grips och hamnar i fängelse är det institutionella ramverket som möter den enda kraft som Te inte kan förvalta bort: rättsliga följder som Ni misslyckades med att sammanfoga i förväg, framkallade av Te:s mest typiska felmönster, institutionen som går utan en inre kontroll från den inferiöra funktionen som skulle ha bedömt vad institutionen faktiskt åstadkom. Hon byggde ett bedrägeri. Bedrägeriet var institutionen. Institutionen var den enda behållare som fanns för det som den inferiöra funktionen behövde men inte kunde erkänna att den behövde.
Därför är Lucille Bluth ENTJ, inte INTJ eller ESTJ
Lucille skrivs ibland som INTJ: den privata strategin, den heltäckande modellen av familjens situation, den skenbara vissheten. Men hos INTJ kommer Ni först: syntesen föregår genomförandet. Hos Lucille kommer Te först: hon förvaltar det rådande läget med största möjliga effektivitet och Ni ger den långsiktiga riktningen. Hon börjar inte från en vision av vad familjen Bluth borde bli. Hon förvaltar det familjen Bluth är just nu, på full Te-kraft, och Ni sammanfogar den riktning som förvaltningen kräver. Den ordningen, förvaltning först, är ENTJ.
ESTJ-argumentet kommer från hennes institutionella lojalitet och den skenbara konservatismen i hur hon styr familjen. Men ESTJ lutar sig mot Si: den utgår från samlade prejudikat. Lucille bryter mot etablerade normer hela tiden, bedrägeriet, manipulationen, förvaltningen av familjen mot dess uttryckliga intressen, eftersom dominant Te har avgjort vad förvaltningen kräver och institutionens formella krav är underordnade förvaltningens mål.
Det avgörande är hennes svar på Michaels försök att reformera företaget. En ISTJ eller ESTJ skulle ha upplevt den institutionella oredan kring reformen som genuint plågsam. Lucille finner den irrelevant: Te har redan satt ihop förvaltningens svar på reformförsöket, Ni har sett att Michaels sätt kommer att misslyckas, och institutionen kommer att behöva samma förvaltning efteråt. Hon gör inte motstånd. Hon förvaltar redan läget efter reformen innan reformförsöket ens är avslutat.
Personlighetstypen ENTJ
Beslutsam, befälhavande och inriktad på genomslag i stor skala. ENTJ ser ineffektivitet och rör sig direkt för att rätta till den. De leder som en självklarhet, inte av lust: rollen passar helt enkelt deras sätt att bearbeta världen.