Holly Golightly

Holly Golightly är huvudgestalten i Truman Capotes kortroman Frukost på Tiffany's. Hon är arton eller nitton, har ingen anställning och försörjer sig genom att gå ut med förmögna män som betalar för kvällen och ger henne pengar och dyra saker, ett arrangemang som Capote beskrev som närmare en amerikansk geisha än prostitution. Hon är också, enligt kortromanens egen bedömning, en bluff, och hon är fullt medveten om det.

Hennes namn är Lulamae Barnes. Hon föddes i Texas, gifte sig som tonåring med en veterinär på landet som hette Doc Golightly, och gav sig av. På visitkortet står Miss Holiday Golightly, Travelling. Hon vägrar ge sin katt ett namn med motiveringen att hon inte har rätt att ge den ett förrän hon har ett ställe där de båda hör hemma, vilket är bokens mest direkta uttryck för hennes hållning.

Vad är the mean reds?

Hennes eget uttryck, noga skilt från the blues: the blues är sorgsenhet, the mean reds är att vara rädd utan att veta för vad. Hennes botemedel är att ta en taxi till Tiffany's, för där kan inget ont hända. Berättaren, som är namnlös, en författare som hon kallar Fred efter sin bror, blir hennes närmaste vän efter att hon har klättrat in genom hans fönster för att komma undan en kavaljer. Varje torsdag besöker hon en dömd gangster vid namn Sally Tomato på Sing Sing och får hundra dollar för det, ett arrangemang som till slut får henne gripen. Kortromanen slutar med att hon reser till Brasilien ensam, skickar ett kort meddelande och sedan ingenting. Filmen från 1961 låter henne stanna i New York och för ihop henne med berättaren i regnet, vilket är motsatsen till boken.

Holly är dominant Se, och det är därför hon är så levande på sidan och så omöjlig att hålla fast. Hon lever helt i det omedelbara: den här festen, den här kvällen, den här staden, den här mannen, den här taxin. Hon har inget förhållande till en framtid och bara ett avvisat till ett förflutet, och effekten på alla omkring henne är att det är underbart att vara i hennes sällskap och att det inte går att bygga något med henne.

Den sekundära Fi är det som hindrar henne från att bara vara en festflicka, och Capote är noga med det. Hennes omdömen är absoluta och helt hennes egna: om vad som är falskt, om vad hon är skyldig Doc Golightly, om sin bror Fred, om katten. Hon tar gripandet hellre än att förråda Sally Tomato. Koden går inte att begripa utifrån och den böjer sig inte.

Varför vill Holly inte ge katten ett namn?

För att ett namn vore ett anspråk på en framtid, och inferiör Ni betyder att hon inte har tillgång till någon. Hon säger det uttryckligen: hon har inte rätt att ge djuret ett namn förrän hon vet var hon hör hemma, och hon vet inte var hon hör hemma, och läsaren förstår vid det laget att hon inte kommer att få veta det. Kortromanens sista bild, att hon har övergett katten i Spanish Harlem och att berättaren går tillbaka för att leta efter den, är hela tragedin i koncentrat. Tertiär Te syns i hur hänsynslöst effektiv hon faktiskt är på att sköta sin situation, ända tills situationen sköter henne.

ENFP är det vanligaste alternativet, med tanke på charmen och rastlösheten. Skillnaden är vad hon dras till. En kvinna med dominant Ne skulle dras av idéer och möjligheter. Holly dras av platser, fester, föremål och människor som fysiskt finns framför henne, och hennes dröm om Brasilien är helt sinnlig. Resandet är inte utforskande, det är rörelse.

ESFJ föreslås ibland eftersom hon hanterar ett rum enastående väl. Men hon är inte lyhörd för vad rummet vill, hon är ofta och med avsikt skandalös i det, och hennes måttstockar för vem som är falsk är privata och tillämpas utan hänsyn till någons bekvämlighet. Fi på andra plats, inte Fe.