Christopher Moltisanti

Christopher är bara utåtriktad energi och behov, en man som inte kan hålla inne något han känner och ständigt projicerar det på människorna omkring sig. Häftigheten, utbrotten, de desperata försöken att få uppmärksamhet och respekt sprutar alla utåt, och han bearbetar hela sitt liv öppet, högljutt, oftast mot den som står närmast. Han är oförmögen att sitta stilla med sig själv, vilket är en del av hans undergång.

Hans hunger efter erkännande är obevekligt yttre. Han behöver bli sedd som någon, av Tony, av gänget, av världen, och han jagar det bekräftandet utåt vid varje vändning och spelar rollen som den uppåtstigande gangstern och den blivande konstnären för en publik vars gillande han aldrig riktigt kan säkra. Energin går alltid utåt, på jakt efter den respons som till slut ska få honom att känna att han betyder något.

Christopher är en drömmare fångad i en bransch utan plats för drömmar. Han fantiserar ständigt om ett större, annorlunda jag, manusförfattaren, filmskaparen, mannen som flyr till Hollywood och gör något av sitt liv, och manuset han är besatt av är det renaste uttrycket för en fantasi som ständigt föreställer sig en annan framtid än den han lever. Han lever i det som kunde vara.

Samma rastlösa sinne skapar planer, vinklar och nyskapelser och sträcker sig alltid förbi nuet mot någon föreställd förvandling. Tragedin är att möjlighetsspinnandet aldrig kopplas till genomförande. Han kan levande föreställa sig det bättre livet, den konstnärliga triumfen, den rena versionen av sig själv, men visionen svävar fritt från varje förmåga att faktiskt bygga den, en man rik på drömmar och bankrutt på den disciplin som krävs för att förverkliga dem.

Christopher drivs av rå, oreglerad personlig känsla, och hans lojaliteter och förbittringar svänger med en intensitet han inte kan styra. Han tar allt personligt, vårdar sina sår, längtar efter äkta kontakt och erkännande och reagerar på världen genom en djupt individuell känslomässig logik snarare än kall beräkning. Beroendet i sig är delvis ett försök att hantera känslor som är för stora och för smärtsamma för honom att bära.

Hans värderingar är äkta även när hans handlingar sviker dem, vilket är gestaltens hjärtesorg. Han vill vara en god människa, en konstnär, någon med mening, och glappet mellan det kända idealet och det brutala liv han faktiskt lever sliter ständigt i honom. Den känslomässiga äkthet han hela tiden sträcker sig efter är verklig, och livet kräver hela tiden att han dödar den, och kollisionen mellan de två är det som till slut förgör honom.

Christopher är ren impuls och raglar från det ena ögonblicket till det andra utan förmåga att planera eller hålla igen. Beroendet, de plötsliga raseriutbrotten, de övergivna ambitionerna, oförmågan att fullfölja något, flödar alla ur en man som lever helt i det reaktiva nuet och inte kan organisera sig mot en framtid. Han börjar hela tiden och slutför aldrig, och han jagar vad ögonblicket än kräver.

Frånvaron av varje verkställande struktur är precis det som dömer honom i en värld som straffar svaghet. Han kan inte hålla fast vid tillfrisknandet, kan inte förvalta sina egna ambitioner, kan inte underordna ögonblickets impuls en längre plan, och kaoset växer tills det förtär honom. Den totala kapitulationen inför nuet, briljant i sin känslomässiga livfullhet och katastrofal i sin formlöshet, är perceivern utan något som håller honom samman.