Charles Bukowski
Charles Bukowski är ISTP. Han skrev om postkontoret, galoppbanan, baren och kvinnan som går, inte för att filosofera utan för att rapportera vad som faktiskt fanns där. Hans prosa är avskalad eftersom han inte litade på utsmyckning, och han litade inte på utsmyckning eftersom en ISTP litar på det konkreta framför allt annat. Hans drickande, hans spelande, hans arbetarklassanonymitet var inga romantiska val utan de faktiska villkoren i hans liv, nedtecknade med samma precision som en ISTP ger allt som är värt att uppmärksamma. Han hade inget program, ingen ideologi, ingen karriärplan, bara nästa dikt och nästa flaska och sanningen om avståndet mellan dem.
Charles Bukowski och ISTP-sinnet
Charles Bukowski är ISTP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För Charles Bukowski leds stacken av Ti (introvert tänkande) med stöd av Se (extravert sinnesförnimmelse). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad Charles Bukowski gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
Charles Bukowski tänker i system och handlar i den fysiska världen. Den dominanta funktionen är Ti (introvert tänkande): ett precist inre logiskt ramverk som Charles Bukowski bygger och förfinar hela tiden, oftast i tysthet. Se (extravert sinnesförnimmelse) som sekundär funktion betyder att ramverket alltid är i kontakt med den konkreta verkligheten: Charles Bukowski är ingen teoretiker utan någon som tillämpar sin logik på det som faktiskt händer just nu, med händerna eller kroppen eller båda. Den inferiöra Fe (extravert kännande) är där Charles Bukowski är mest utsatt: känslomässiga situationer, sårbarhet och det sociala registret i ett rum kräver en funktion som hen sällan använder, och ovanan syns i de stunder då den behövs.
Det som gör Charles Bukowski till ett övertygande exempel på ISTP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Poet och romanförfattare), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som Charles Bukowski sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ISTP världen
Alla ISTP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Charles Bukowski faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Charles Bukowski: vad ISTP-profilen förklarar
Charles Bukowskis ISTP-profil är den amerikanska undergroundlitteraturens mest fullständiga porträtt av dominant Ti när inferiör Fe så grundligt har förvägrats förutsättningar att utvecklas att det enda instrumentet för den inferiöra funktionens uttryck är det bestämda språket i den bestämda dikten, skriven i den bestämda isoleringen i ett rum i Los Angeles och riktad till den läsare som möter den åratal efter att läget gav upphov till den. Han skrev inte om drickande och kvinnor och postkontoret av självupptagenhet. Ti hade byggt det mest precisa ramverket för vad just det livet faktiskt rymde, sekundär Se hade bebott det bestämda läget i nuet med den fullständighet som den dominanta funktionens instrument krävde, och dikten var det närmaste sättet att leverera det som kombinationen Ti och Se hade bedömt.
Hans relation till Linda Lee Beighle, den sista relationen, den som bar de sista åren, är inferiör Fe i sitt mest fullständiga sena uttryck: den bestämda människan, samlad genom ett årtionde av samboende, utpekad av den inferiöra funktionen som det enda kärlet för det som den dominanta funktionens mest fullständiga arbete krävde som sitt yttre ankare. Han skrev om henne på ett annat sätt än om de andra. Den inferiöra funktionen hade registret. Dikterna hade den särskilda kvaliteten hos det som den inferiöra funktionen ger när den till slut har den bestämda människan och de bestämda förutsättningarna på samma gång.
Hans år på posten är ISTP:ns mest fullständiga institutionella porträtt: Ti-ramverket hade avgjort att postarbetet var det närmaste instrumentet för att upprätthålla Se:s minimikrav medan den dominanta funktionen arbetade i sitt mest fullständiga uttryck i rummet intill, det bestämda rummet, den bestämda skrivmaskinen, den bestämda flaskan. Posten tjänade dikterna. Dikterna var poängen.
Därför är Charles Bukowski ISTP, inte ISTJ eller ESTP
Bukowski skrivs ibland som ISTP och ibland som ISFP beroende på vilka dikter man läser. ISFP-argumentet kommer från den skenbara värmen i enskilda ögonblick, känslodjupet i de bästa texterna. Men ISFP är dominant Fi: värdena kommer först och ger Se-uttrycket. Bukowskis mest utmärkande drag är Ti-ramverkets mest precisa bedömning av vad just det livet faktiskt rymmer, levererad utan att Fi går emellan och väger bedömningens sociala godtagbarhet. Han uttrycker inte det inres värme. Han levererar Ti:s mest träffande utslag om det bestämda läget.
ENTP-argumentet kommer från bredden i hans engagemang och det skenbara nöjet i den verbala fäktningen. Men ENTP tar fram möjligheter och får energi av utforskandet. Bukowskis engagemang går genom Se först: det bestämda läget i nuet, bebott fullt ut, bedömt av Ti och levererat genom dikten innan den inferiöra funktionen har hunnit ta fram den sociala hänsyn som skulle ha hindrat leveransen.
Det avgörande är hans reaktion på refuseringar. Han samlade refuseringsbreven i en låda och fortsatte skicka in. Ti-ramverket hade bedömt texterna som riktiga, inre konsekventa med det mest precisa ramverket för vad just det livet faktiskt rymde, och omvärldens bedömning var inte tillräcklig grund för att revidera Ti:s utslag. Han fortsatte. Ti kom först. Omvärldens svar var sekundära data.
Personlighetstypen ISTP
Analytisk, självständig och utomordentligt kompetent med fysiska system. ISTP listar ut hur saker fungerar och använder sedan den kunskapen med tyst precision.