Meursault
Meursault är ISTP utan allt socialt spel. Han sörjer inte, eftersom han inte spelar sorg. Han dödar för att solen stack honom i ögonen och handen höll ett vapen. Han går till giljotinen utan trösten i en påhittad mening, eftersom han inte kan tillverka det han inte känner. Främlingen är en roman om vad som händer när ISTP:ns förkärlek för den faktiska verkligheten framför den sociala konventionen möter ett samhälle som kräver spelet.
Meursault och ISTP-sinnet
Meursault är ISTP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För Meursault leds stacken av Ti (introvert tänkande) med stöd av Se (extravert sinnesförnimmelse). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad Meursault gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
Meursault tänker i system och handlar i den fysiska världen. Den dominanta funktionen är Ti (introvert tänkande): ett precist inre logiskt ramverk som Meursault bygger och förfinar hela tiden, oftast i tysthet. Se (extravert sinnesförnimmelse) som sekundär funktion betyder att ramverket alltid är i kontakt med den konkreta verkligheten: Meursault är ingen teoretiker utan någon som tillämpar sin logik på det som faktiskt händer just nu, med händerna eller kroppen eller båda. Den inferiöra Fe (extravert kännande) är där Meursault är mest utsatt: känslomässiga situationer, sårbarhet och det sociala registret i ett rum kräver en funktion som hen sällan använder, och ovanan syns i de stunder då den behövs.
Det som gör Meursault till ett övertygande exempel på ISTP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Främlingen (Albert Camus)), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som Meursault sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ISTP världen
Alla ISTP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Meursault faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Meursault: vad ISTP-profilen förklarar
Meursaults ISTP-profil är Camus mest fullständiga filosofiska konstruktion: hur ser en Ti-dominant människa ut när inferiör Fe har tryckts undan så fullständigt att den sociala världen knappt kan uppfatta att han finns? Han gråter inte på sin mors begravning, inte av kyla utan utifrån ett Ti-ramverk som ännu inte har fått något tydligt besked om vad det rätta svaret på dessa data borde vara. Han är uppriktigt osäker på vad han ska känna. Han lägger märke till solen. Han lägger märke till kaffet. Han lägger märke till sin trötthet. Ti bearbetar, och Fe har ingenting att tillgå som kan ge det rätta tonfallet.
Mordet på stranden är inget karaktärsfel utan en händelse av Ti och Se: solen är outhärdlig, den fysiska situationen är outhärdlig, arabens kniv finns där, vapnet ligger i hans hand, och Se handlar innan Ti helt har bearbetat vad handlingen betyder. Han skjuter eftersom Se är i gång och Ti ännu inte har hunnit ikapp. Hans påföljande likgiltighet inför rättsprocessen, hans oförmåga att spela den sorg och ånger som domstolen kräver, är inte trots. Det är Ti som ser på processen och inte förmår ta fram ett ramverk som förbinder det spel som krävs med verkligheten i det som hände.
"Mamma dog i dag. Eller kanske i går, jag vet inte." Den inledande meningen är Ti-ramverket som är ärligt: uppgifterna finns, datumet är osäkert, ramverket kan inte ge den rätta känslomässiga tyngden utan mer information. Den ärligheten, Ti som avböjer att spela en visshet som den inte har, är vad romanen handlar om, och vad avrättningen är till för.
Därför är Meursault ISTP, inte ISTJ eller ESTP
Meursault skrivs ibland som INTP: den intellektuella distansen, det skenbart ramverksbaserade förhållandet till hans situation, den filosofiska kvaliteten i hans slutliga försoning. Men INTP bygger Ti-ramverk och behöver Ne för att ta fram de alternativa vinklar som håller ramverket växande. Meursault tar inte fram alternativa vinklar. Han iakttar läget i nuet med Se och bearbetar det med Ti, utan den Ne som skulle fråga vad mer det här läget kunde betyda. Hans intelligens är omedelbar och fysisk, hettan, ljuset, de bestämda förnimmelserna på stranden, inte skapande och abstrakt.
ISFP-argumentet kommer från det skenbart värdegrundade i hans slutliga försoning: han avvisar prästens erbjudande om tro, håller fast vid sanningen i sin erfarenhet och dör med något som liknar Fi-övertygelse. Men ISFP leder med Fi: värdena kommer först, och de ger handlingen. Meursaults försoning på slutet är Ti som når sin slutsats genom uppgifterna i hans liv, inte Fi som hävdar det som alltid var primärt. Han dör inte för ett värde. Han godtar ett utslag som Ti-ramverket inte kan argumentera emot, och finner i det godtagandet en sorts frihet som Ti känner igen som riktig.
Det avgörande är hans relation till Marie. Hon frågar om han älskar henne, och han svarar att det gör han förmodligen inte men att det inte spelar någon roll. Det är inte ISFP, för dominant Fi skulle ha vetat vad den kände. Det är ISTP: inferiör Fe har ingen tydlig signal att rapportera, Ti kan inte tillverka någon, och ärligheten i att rapportera att signalen saknas är det mesta som typen kan erbjuda. Det kostar honom ingenting att säga det. Det kostar honom allt i rättegången. Glappet mellan de två sakerna är romanen.
Personlighetstypen ISTP
Analytisk, självständig och utomordentligt kompetent med fysiska system. ISTP listar ut hur saker fungerar och använder sedan den kunskapen med tyst precision.