Bruce Springsteen

Bruce Frederick Joseph Springsteen föddes den 23 september 1949 på Monmouth Medical Center i Long Branch i New Jersey och växte upp som katolik i Freehold. Hans far Douglas, veteran från andra världskriget som körde buss, levde med psykisk ohälsa som förvärrades med åren, och förhållandet mellan dem är det ämne Springsteen har återvänt till mer än något annat under femtio år av skrivande.

Han satte ihop E Street Band i oktober 1972, även om namnet inte användes förrän i september 1974. Born to Run kom i augusti 1975 och gjorde honom internationellt känd nästan över en natt. Den oktobern syntes han på omslagen till Newsweek och Time samma vecka, den förste artisten någonsin att göra det. En juridisk tvist med hans manager höll honom sedan borta från studion under större delen av ett år, den avgjordes i maj 1977, och Darkness on the Edge of Town följde i juni 1978.

Varför är Nebraska en så ovanlig skiva?

För att han gav ut demoinspelningarna. I september 1982 släppte han ett album med låtar han hade spelat in ensam hemma på en kassettfyrkanalare, med avsikten att spela in dem ordentligt med bandet, och kom fram till att nyinspelningarna hade förlorat det som originalen hade. Den är avskalad, utan ackompanjemang och handlar om mördare och desperata människor, och den kom två år före Born in the U.S.A., som sålde i trettio miljoner exemplar, gav sju topp tio-singlar och missuppfattades som patriotisk av mer eller mindre alla, inklusive politiker som försökte använda den. Hans konserter blev berömda för sin längd: den längsta, i Helsingfors den 31 juli 2012, varade i fyra timmar och sex minuter över trettiotre låtar. Mellan 2017 och 2021 framförde han Springsteen on Broadway och berättade historierna från sina memoarer från 2016. Han har tjugo Grammy, två Golden Globe, en Oscar, en särskild Tony, Kennedy Center Honors från 2009 och Presidential Medal of Freedom från 2016.

Springsteen är dominant Ni, och det som avslöjar det är att han skriver i hela världar snarare än i låtar. Born to Run, Darkness, The River och Nebraska är var och en en enda uthållig perception av amerikanskt liv applicerad över ett helt album, med återkommande gestalter, vägar och städer, och han har upprepade gånger sagt att han visste vad en skiva handlade om innan han hade låtarna till den. Det är funktionen som levererar en styrande idé först och materialet efteråt.

Den sekundära Fe är skälet till att det når ut på arenor i stället för att förbli privat. Hans ämne är andra människor, männen som förlorade jobbet, paret som gifte sig för unga, hans egen far, och skrivandet är kalibrerat med verklig precision för att vara igenkännbart för den det handlar om. Fyratimmarsshowerna är samma förmåga i live-verksamhet: en ovanligt träffsäker läsning av vad en publik behöver och en vilja att fortsätta tills den har fått det.

Varför gav Springsteen ut Nebraska i stället för att spela in den igen?

För att den tertiära Ti fällde omdömet och omdömet var rätt. Han jämförde bandversionerna med kassetten och kom fram till att arrangemangen förstörde det som fick låtarna att fungera, vilket är en teknisk bedömning gjord mot hans eget kommersiella intresse på toppen av karriären. Den inferiöra Se är den del han har varit mest öppen med: en man som har beskrivit en lång historia av depression och som konsekvent har tyckt att det fysiska nuet är svårare att bebo än det föreställda, vilket är varför scenen, tre eller fyra timmar av obruten fysisk ansträngning, i femtio år har fungerat som den enda plats där den inre världen och kroppen gör samma sak.

ENFJ är det vanligaste alternativet, med tanke på de enorma publikerna och den tydliga värmen på scen. Men energin går inåt. Han skriver ensam, har talat om långa perioder av isolering och depression, och den offentliga rollen är något han har beskrivit att han tar på sig snarare än lever i. Det uppträdande jaget är ett Fe-instrument som hanteras av en privat man snarare än det naturliga tillståndet hos en Fe-dominant.

INFP föreslås ibland för att låtarna är så personliga. Skillnaden är hur de är byggda. En Fi-dominant skribent arbetar utåt från personlig sanning och skivan växer fram. Springsteen tänker ut album som fullständiga uttalanden med en tes, formulerar tesen i intervjuer med ovanlig klarhet och befolkar den med gestalter utformade för att bära den. Konceptet kommer före bekännelsen.