Betty Draper

Betty Draper, senare Betty Francis, är en av huvudpersonerna i Mad Men, spelad av January Jones. Hon presenteras som Don Drapers hustru 1960: före detta modell, utbildad vid Bryn Mawr, bosatt i ett stort hus i Ossining med två barn och under behandling hos en psykiater för ångestsymtom som yttrar sig fysiskt som domningar i händerna.

Detaljen som serien återkommer till är att hon gjorde allt hon blev tillsagd att göra. Hennes mors instruktion, som hon upprepar, var att hon skulle vara en vacker människa, och det var hon, och det skulle räcka. Hennes äktenskap är med en man som inte är den han säger sig vara, och upptäckten av det, det verkliga namnet, den andra identiteten, otroheten, tar hela de tre första säsongerna.

Vad händer med Betty Draper?

Hon skiljer sig från Don och gifter sig med Henry Francis, en politisk rådgivare som är hygglig mot henne och som hon inte älskar särskilt mycket, och det andra äktenskapet är lugnare och inte mer tillfredsställande. Hennes relation till dottern Sally är seriens mest smärtsamma tråd: Betty växte upp med en kall mor och upprepar det nästan exakt, och är medveten nog för att hata det men inte rustad för att sluta. I den sista säsongen får hon diagnosen långt framskriden lungcancer, och brevet hon skriver till Sally, med instruktioner om klänningen och håret och vad som ska göras, är det mest välformulerade hon tillåts vara på sju säsonger.

Betty är dominant Fe, och det är därför den som läser henne som känslolös får det precis bakvänt. Hela hennes identitet utgörs av hur hon betraktas, som skönhet, hustru, värdinna, mor, och hon har ingen separat inre referens att falla tillbaka på när de blickarna sviker. Det som ser ut som kyla är en kvinna som inte kan hitta sig själv utan en yttre läsning, och som har fått en yttre läsning som visar sig vara värdelös.

Den sekundära Si är stelheten. Hon håller de samlade reglerna för hur en kvinna i hennes ställning uppför sig med absolut trohet, det rätta att servera, det rätta att säga, det rätta sättet för en dotter att sitta, och tillämpar dem långt efter att den värld som de hörde till har slutat fungera. Det är också därför hennes hårdhet mot Sally är så exakt: hon för sin egen mors instruktioner vidare troget, eftersom troget vidareförande är vad den här funktionen gör.

Varför är Betty så hård mot Sally?

För att Si står för mallen och Fe inte står ut med en dotter som inte ger en god återspegling. Det är seriens mest obekväma insikt, och den framställs inte som ondska: Betty vet vad som gjordes mot henne, säger det och gör det ändå, eftersom den tertiära Ne som skulle låta henne föreställa sig ett annat sätt att vara mor inte finns tillgänglig för henne under press. Den inferiöra Ti är resten: hon kan inte resonera sig ur något av det. När hon på en psykiaters mottagning får frågan varför hon är olycklig har hon inget analytiskt ordförråd alls, och serien ger henne sju säsonger av att känna saker exakt och inte kunna säga vad de är.

ISFJ är det vanligaste alternativet, med tanke på hemmafokuset och troheten mot konventionen. Skillnaden är vart hon är riktad. En kvinna med dominant Si skulle bäras av själva rutinerna. Betty bärs av att bli sedd när hon utför dem rätt, och faller ihop när publiken drar sig undan. Hennes värsta ögonblick handlar alltid om hur hon betraktas snarare än om vad hon har förlorat.

ESTJ föreslås ibland på grund av skärpan och kontrollen. Men hon har nästan ingen förmåga till opersonligt resonerande, och hennes omdömen gäller anständighet och utseende snarare än effektivitet eller resultat. Precisionen är social, inte logisk.