Albus Severus Potter

Albus Severus Potter är huvudpersonen i Harry Potter och det fördömda barnet, pjäsen som hade premiär i London 2016, med manus av Jack Thorne utifrån en berättelse utvecklad tillsammans med J.K. Rowling och John Tiffany. Han är Harry och Ginny Potters andre son, uppkallad efter Albus Dumbledore och Severus Snape, och pjäsen börjar på samma perrong där den sista romanen slutade.

Allt med honom är en besvikelse för en värld som väntar sig en uppföljare. Han sorteras till Slytherin. Han är inte bra på magi. Han kan inte flyga. Han är inte populär, är synbart olycklig och är medveten om att alla han möter mäter honom mot hans far och tycker att räkningen går ihop till en besvikelse.

Vad gör Albus i Det fördömda barnet?

Han och Scorpius Malfoy, hans ende vän, Dracos son, som det ryktas över hela skolan är Voldemorts barn, stjäl en tidvändare och reser tillbaka för att rädda Cedric Diggory, som dog i Den magiska trekampen årtionden tidigare. Resonemanget är Albus eget: hans far lät Cedric dö, hans far hyllas ändå, och att göra det ogjort skulle bevisa något. Det går katastrofalt fel på det sätt tidsresor alltid gör och ger alternativa nutider som är betydligt värre, däribland en där Voldemort vann. Pjäsens verkliga ämne är inte handlingen utan det samtal Harry och Albus inte kan ha, och repliken som träffar hårdast är när Harry erkänner att han ibland önskar att Albus inte var hans son.

Albus är dominant Fi under de minst förlåtande tänkbara omständigheterna. Han har en intensiv privat känsla av vem han är och inget sätt att göra den begriplig för någon, allra minst för en far vars hela offentliga identitet är motsatsen till hans. Sorteringen till Slytherin är inget uppror, den är en träffsäker läsning av någon som skolan har felklassificerat, och pjäsen är noga med det: han är ingen dålig pojke, han är en pojke som ingen har identifierat rätt.

Den sekundära Ne är skälet till att planen är så förfärlig. Han frambringar en möjlighet, att göra Cedrics död ogjord, och följer den utan någon förmåga att modellera vad en förändring av det förflutna skulle göra, eftersom möjligheten är känslomässigt tillfredsställande och konsekvenserna abstrakta. Fi avgör att orättvisan är outhärdlig, och Ne tillhandahåller en väg dit som ingen vuxen hade övervägt en sekund.

Varför blir Albus vän med Scorpius?

För att Fi känner igen en annan människa som verkar från samma position, och för att den inte bryr sig om vad någon tycker om det. Scorpius är den minst tillrådliga vännen på skolan, misstänkt för att vara Voldemorts son och undvikt av alla, och Albus knyter an till honom omedelbart, för alltid och mot ett enormt socialt tryck. Det är det sundaste i pjäsen och det tydligaste belägget för typen. Den tertiära Si är skälet till att han inte kan släppa ett agg om händelser han inte bevittnade, och den inferiöra Te är skälet till att planen inte innehåller något operativt tänkande alls.

INFJ föreslås ibland på grund av intensiteten och känslan av en pojke som bär på något stort. Skillnaden är riktningen. En Ni-Fe-tonåring skulle läsa av rummet och anpassa sig. Albus är påfallande dålig på att läsa av rum och handlar konsekvent utifrån ett privat utslag oavsett hur det tas emot.

ISFP föreslås ibland på grund av tillbakadragenheten och känsligheten. Men han är inte alls förankrad i nuet. Han är upptagen av ett förflutet han inte levde och en framtid han inte kan föreställa sig, och hela handlingen drivs av en pojke som frambringar en idé snarare än svarar på det som finns framför honom.