William Shakespeare
Shakespeare är INFP. Hans pjäser är uthålliga utforskningar av inre tillstånd som ingen tidigare hade namngett med sådan precision: den särskilda kvaliteten i Othellos svartsjuka, texturen i Lears sorg, den exakta formen på Hamlets förlamning. Han skriver inifrån upplevelsen snarare än om den, vilket är den Fi-dominanta människans oersättliga bidrag. Bredden i hans empati, Falstaff och Iago och Portia och Kleopatra och Caliban, ingen av dem enkel, alla bebodda inifrån, är INFP:ns förmåga till fantasifull identifikation driven så långt den någonsin har drivits. Det vi vet om hans faktiska liv är nästan ingenting, vilket också är typiskt: INFP:ns inre är hela berättelsen, och det yttre är ovidkommande.
William Shakespeare och INFP-sinnet
William Shakespeare är INFP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För William Shakespeare leds stacken av Fi (introvert kännande) med stöd av Ne (extravert intuition). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad William Shakespeare gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
För William Shakespeare är det inre livet den primära verkligheten. Den dominanta funktionen är Fi (introvert kännande), ett djupt personligt värdesystem som William Shakespeare använder för att bedöma allt, tyst och ständigt. Det syns inte på ytan, och därför missförstås William Shakespeare ofta som passiv eller vag: intensiteten finns helt och hållet på insidan. Ne (extravert intuition) som sekundär funktion skapar de möjligheter, samband och alternativa perspektiv som gör att William Shakespeare kan föreställa sig hur saker skulle kunna vara, inte bara hur de är. Den inferiöra Te (extravert tänkande) är den återkommande svaga punkten: genomförande, struktur, yttre ansvar och att omsätta den inre visionen i konkreta resultat är där William Shakespeare tappar mark, och där utvecklingen, när den kommer, syns tydligast.
Det som gör William Shakespeare till ett övertygande exempel på INFP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Engelsk dramatiker och poet), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som William Shakespeare sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar INFP världen
Alla INFP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur William Shakespeare faktiskt tänker, beslutar och handlar.
William Shakespeare: vad INFP-profilen förklarar
Shakespeare kom från en anspråkslös bakgrund i Stratford, handskmakarens son som på något sätt blev, i London, både arbetande skådespelare och det engelska språkets främste dramatiker. Den biografiska dokumentationen om hans tidiga år är knapphändig, men de verk som började dyka upp i början av 1590-talet förkunnade ankomsten av en fantasi som kunde skapa gestalter och språk på en nivå som ingen samtida kunde matcha, och hans uppgång i Londons teatervärld etablerade honom både som dramatiker och som framgångsrik teaterföretagare.
Hans produktion under de följande två decennierna är ett av de stora konstnärliga underverken. Shakespeare skrev flera pjäser om året, rörde sig över komedi, tragedi, historia och romans och skapade ett verk som revolutionerade det engelska språket och förståelsen av mänsklig karaktär. De stora tragedierna, de romantiska komedierna, historiepjäserna och de sena romanserna flödade alla ur ett sinne som tycktes bebo varje slags människa och hitta ord för varje sorts känsla och dårskap.
Han drog sig tillbaka till Stratford som en välbärgad man och dog där 1616, och han lämnade efter sig ett verk vars grepp om varje följande tidsålders fantasi aldrig har försvagats. Shakespeares bana är den yttersta litterära karriären för ett privat inåtvänt, gränslöst fantasifullt och varmt humanistiskt sinne, en dramatiker vars gåtfulla inre liv skapade gestalter och språk med en så universell klangbotten att världen har läst, spelat och diskuterat honom utan paus i fyra århundraden.
William Shakespeare: INFP bokstav för bokstav
Shakespeare förblir en av den litterära biografins stora gåtor, en man vars extraordinära yttre liv som skådespelare, dramatiker och företagare nästan inte har lämnat några spår av det privata inre som skapade verket. Den historiska dokumentationen är full av de offentliga fakta om hans karriär och nästan tom på den inre människan, vilket antyder en författare som levde intensivt inombords och gav uttryck åt sitt väldiga inre liv nästan helt genom sina pjäser.
Hans konst var den yttre gestaltningen av en ofantlig privat fantasi. Shakespeare hämtade sina gestalter, sina teman och sin språkliga uppfinningsrikedom ur djup av inåtvänd reflektion som ingen samtida krönikör riktigt fångade, bearbetade sina iakttagelser av människans natur genom tålmodigt inre arbete och gav scenen de outtömliga frukterna av ett inre liv som nästan ingen kände till. Det inåtvända, gåtfullt privata och inifrån skapande djupet, mannen vars rikaste tillvaro bara finns bevarad i själva verket, är introversionen i hjärtat av hans geni.
Shakespeare hade en av litteraturhistoriens mest vidsträckta fantasigåvor, ett sinne som skapade gestalter, intriger och språk med till synes outtömlig uppfinningsrik lätthet. Han uppfann ord, myntade uttryck som fortfarande formar engelskan århundraden senare och skapade psykologiskt fullständiga gestalter över ett enormt spann av typer, klasser och omständigheter. Hans fantasis fruktbarhet verkade i en skala som har förbluffat varje läsare sedan dess.
Hans fantasi uppfattade de djupa mönstren i människans natur med extraordinär insikt. Shakespeare grep svartsjukans, ärelystnadens, kärlekens, sorgens och dårskapens inre verkningar med en klarhet som har fått hans gestalter att kännas moderna i fyra århundraden, och hans förmåga att gå in i och gestalta varje slags människas inre speglade ett sinne som uppfattade de universella mönstren under den ändlösa ytliga variationen. Den gränslösa, möjlighetsspinnande och mönsteruppfattande fantasin, dramatikern som kunde bli vem som helst, är intuitionen som driver hans oöverträffade verk.
Shakespeare skrev med en djup mänsklig värme och en extraordinär känslomässig intelligens. Hans gestalter bär verkligt psykologiskt djup, hans sympati sträcker sig över typer och klasser med en generös moralisk och känslomässig lyhördhet, och hans förståelse av känslor, i kärlek, i sorg, i skam, i glädje, har berört publiker i århundraden på grund av sin uppriktighet och sitt djup. Konsten drivs av ett djupt, humant och känslodrivet engagemang i det mänskliga hjärtat.
Hans värderingar var varma, humanistiska och personligt kända. Shakespeare tillförde till och med sina komedier ett uppriktigt känslomässigt och moraliskt allvar, behandlade sina gestalter över hela samhällsspektrumet med samma fantasifulla empati och gestaltade värdigheten och dårskapen i mänsklig känsla med en värme som överskrider varje enskild lära. Den djupa, humana och känslodrivna värmen, hjärtat som besjälar hela samlingen av pjäser, är känslofunktionen i hans kärna.
Shakespeare var oändligt experimentell, produktiv och utforskande, rörde sig fritt över komedi, tragedi, historia och romans, förnyade varje genre när han rörde vid den och följde sina fantasifulla möjligheter vart de än ledde. Hans karriär gör motstånd mot den sortens enda avgörande vision som en mer målinriktad författare kunde ha påtvingat, och pjäserna själva är fulla av olösta tvetydigheter, alternativa möjligheter och öppen fantasifull lek.
Hans sensibilitet var öppen och produktivt utforskande. Shakespeare skrev flera pjäser om året år efter år, rörde sig över varje tillgänglig form och skapade verk vars tolkningsrikedom delvis kommer ur hans vägran att stänga deras betydelser. Den öppna, utforskande och produktivt uppfinningsrika öppenheten, dramatikern som ständigt sträckte sig efter nya möjligheter, är perceivern under geniet.
Därför är William Shakespeare INFP, inte ISFP eller INFJ
Det vanliga alternativet är ENFP, eftersom Shakespeares produktion var så riklig, varm och fantasifullt vidsträckt. Men Shakespeare själv är berömt dold och har nästan inte lämnat några spår av sitt privata inre, och verkets fantasifulla rikedom antyder en man som levde intensivt inombords och gav uttryck åt sitt väldiga inre liv genom skrivandet snarare än genom utåtriktad sällskaplighet. Det inåtvända, gåtfullt privata djupet är INFP snarare än ENFP.
INFJ föreslås för det visionära djupet och den humana insikten. Men Shakespeare var oändligt experimentell och utforskande, rörde sig fritt över varje genre, förnyade var och en när han rörde vid den och skapade verk vars tvetydigheter gör motstånd mot varje enskild avgörande vision. Han följde möjligheter snarare än ett fast program. Den öppna, utforskande och produktivt experimentella öppenheten är INFP.
Personlighetstypen INFP
Driven av värderingar och djupt inåtvänd. INFP har fasta etiska övertygelser som helt är deras egna och sällan är öppna för debatt. De är inte passiva: deras mildhet döljer en stark vilja när det gäller det som betyder något.