Richard Branson

Richard Charles Nicholas Branson föddes den 18 juli 1950 i Blackheath i London. Han är dyslektiker, klarade sig dåligt i skolan och lämnade Stowe som sextonåring med en rektors förutsägelse om att han skulle hamna antingen i fängelse eller bli miljonär. Han startade tidningen Student samma år tillsammans med Nik Powell. Det första numret kom ut från ett kontor i en kyrkkrypta i januari 1968, och han intervjuade Mick Jagger och R.D. Laing för den.

Virgin Records följde 1972, finansierat av en skivbutik. Dess första utgivning var Mike Oldfields Tubular Bells 1973, som blev ett fenomen, och bolaget skrev sedan kontrakt med Sex Pistols, Rolling Stones och Peter Gabriel och blev världens största oberoende skivbolag. Han sålde det till EMI för 500 miljoner pund 1992, under ekonomiskt tryck från flygbolaget.

Vad är Richard Branson mest känd för?

Att göra ett enormt antal orelaterade saker och synas i alla. Virgin Atlantic startade 1984 och tillbringade början av 1990-talet i ett krig med British Airways kring det som blev känt som dirty tricks-kampanjen, som BA gjorde upp genom betalningar till Branson och flygbolaget och upp till tre miljoner pund i kostnader. Han tillkännagav Virgin Galactic 2004 och flög med VSS Unity till 53,5 miles höjd den 11 juli 2021, sjuttio år gammal. Han har upprepade gånger försökt slå världsrekord: den snabbaste Atlantöverfarten med båt 1986, Atlanten med varmluftsballong 1987, Stilla havet med ballong i januari 1991 över 6 700 miles och Engelska kanalen i en amfibiebil 2004. Han adlades 2000, bor på Necker Island och pantsatte ön för att rädda Virgin Atlantic under pandemin.

Branson är dominant Ne, och Virgin-koncernens form är funktionen ritad som ett organisationsschema. Skivor, flygbolag, tåg, telefoner, rymdfärder, hotell, banker, gym: det finns ingen strategisk logik som förbinder dem, och han har aldrig påstått att det fanns någon. Mönstret är att han hela tiden stöter på branscher som verkar dåligt skötta, frågar varför de inte kunde göras annorlunda och sedan gör det innan han har räknat ut om han kan.

Den sekundära Fi är det som hindrar det från att vara ren opportunism. Det finns en konsekvent personlig hållning under fyrtio år av satsningar: att stora etablerade aktörer är självbelåtna och otrevliga mot sina kunder, och att det är värt att vara underdog mot dem för dess egen skull. Striden mot BA var ingen rationell fördelning av ett litet flygbolags resurser. Den var personlig, och han drev den så.

Varför håller Richard Branson på med ballongerna?

För att Ne och Fi tillsammans ger en människa för vilken rekordförsöket och flygbolaget är samma aktivitet. Det är inte marknadsföring, även om det fungerar som marknadsföring. Det är en man som verkligen vill ta reda på om saken går att göra och har ordnat ett liv där han kan fortsätta att fråga. Den tertiära Te är verklig och är skälet till att något av det överlevde: han delegerar aggressivt, har sagt uttryckligen att hans metod är att anställa verkställare och gå ur vägen för dem, och han behandlar sin egen oförmåga att sköta något från dag till dag som en designbegränsning snarare än en brist. Den inferiöra Si är skälet till att koncernen har gett lika många misslyckanden som framgångar, och han har varit ovanligt avslappnad med att säga det.

ENTP är det vanligaste alternativet, och det ständiga grundandet av nya företag passar det väl. Skillnaden är den sekundära funktionen. Ne med Ti ger någon som plockar isär ett system för att analysen är intressant. Bransons satsningar formuleras konsekvent i termer av hur en bransch behandlar människor och om han skulle tycka om att konkurrera i den, och hans beslut framstår som entusiasmer med ett värde fäst vid sig snarare än som slutsatser.

ESTP föreslås ibland på grund av jippona och den fysiska risken. Men ballongerna och båtarna är uttryck för ett temperament som redan frambringar idéer snabbare än det kan genomföra dem. Han läser inte omedelbara situationer för att vinna fördelar, han jagar möjligheter och dör ibland nästan i en av dem.