Henrik VIII

Henrik VIII föddes den 28 juni 1491 i Placentiapalatset i Greenwich och dog den 28 januari 1547 i Whitehall, femtiofem år gammal. Han efterträdde sin far den 22 april 1509 och kröntes i juni samma år. Den unge Henrik var enligt samtida vittnesmål Europas mest imponerande furste: en verklig idrottsman, en tornerare, en musiker, en språkbegåvning, och fysiskt imponerande på ett sätt som betydde enormt mycket under det århundradet.

De sex äktenskapen är det som alla kan rabbla. Katarina av Aragonien, gift 1509, annullerat 1533, mor till Maria. Anne Boleyn, gift 1533, mor till Elisabet, avrättad den 19 maj 1536. Jane Seymour, gift 1536, mor till Edvard, död i en infektion efter förlossningen den 24 oktober 1537. Anna av Kleve, gift och annullerat inom några månader 1540. Katarina Howard, gift 1540, avrättad för äktenskapsbrott 1542. Katarina Parr, gift 1543, som överlevde honom.

Varför bröt Henrik VIII med Rom?

För att påven Clemens VII inte ville annullera hans första äktenskap, och Henrik ville ha det annullerat. Thomas Cranmer förklarade äktenskapet med Katarina ogiltigt den 23 maj 1533, och Suprematiakten 1534 gjorde Henrik till den engelska kyrkans högsta överhuvud, vilket är ett av de största konstitutionella brotten i engelsk historia, genomfört för att lösa ett personligt problem. Upplösningen av klostren följde, där deras rikedomar beslagtogs, byggnaderna revs och biblioteken skingrades. Thomas More, hans förre lordkansler, avrättades sommaren 1535 för att ha vägrat avlägga suprematieden. Thomas Cromwell, som hade konstruerat det mesta av maskineriet, halshöggs den 28 juli 1540, och fallet sammanföll med äktenskapet med Katarina Howard. Den 24 januari 1536 kastades Henrik av sin häst och skadades svårt i en tornering. Anne fick missfall med ett gossebarn fem dagar senare, och regeringstidens andra hälft är en berättelse om allt sämre hälsa, tilltagande fetma och ett humör som hans eget hov beskrev i termer av paranoia och tyranni.

Henrik har dominant Se, och det förklarar formen på en regeringstid som annars bara ser godtycklig ut. Det han ville ha var alltid omedelbart, fysiskt och här och nu, den här kvinnan, den här segern, den här jakten, den här byggnaden, och statens enorma maskineri fanns till för att leverera det nu. Brytningen med Rom är ingen teologisk ståndpunkt. Det är en kung med dominant Se som tar bort ett hinder mellan sig själv och något han vill ha just nu, med vilket instrument som än fanns till hands, vilket råkade vara den engelska kyrkans författning.

Den sekundära Ti gav rättfärdigandet, och det är därför brytningen höll. Henrik var verkligt lärd i teologi, argumenterade utförligt för sin sak och konstruerade ett juridiskt och doktrinärt ramverk som överlevde honom. Ti bygger en stringent struktur för vad Se än redan har bestämt sig för att vilja ha, och resultatet var hållbart nog att överleva fyra monarker.

Vad förändrades efter torneringsolyckan 1536?

Skadan tog ifrån honom det som hans funktionsordning gick på. En man med dominant Se vars identitet byggde på fysisk överlägsenhet, tornerandet, jakten, tennisen, kroppen, förlorade tillgången till alltihop, och det som fyllde tomrummet var den tertiära Fe som surnade till ett desperat behov av synlig lojalitet och den inferiöra Ni som gav paranoid visshet om komplotter han inte kunde se. Avrättningen av Cromwell är mönstret, och den av More, som kom före olyckan, förebådade det: båda männen hade varit oumbärliga, båda avlägsnades på grundval av en övertygelse som kom från ingenstans och inte gick att argumentera mot. Det sista årtiondet är vad som händer när den dominanta funktionen sätts ur spel och den svagaste tar över.

ENTJ är det vanligaste alternativet, med tanke på omfattningen av den institutionella förändringen. Men ENTJ bygger mot ett mål som har bestämts i förväg. Henriks regeringstid har inget program: han var en konservativ katolik som bröt med Rom, en slösare som ärvde en solvent statskassa och tömde den, och hans politik i ett givet ögonblick förutsägs bäst av vad han ville ha den månaden. Maskineriet byggdes av Wolsey och Cromwell som svar på hans begär, och båda förgjordes när de hade tjänat ut.

ESFP kommer upp på grund av charmen, prakten och aptiten. Skillnaden är den sekundära funktionen. Se med Fi ger en kung vars val följer en personlig kod. Henriks val följer ett argument som han konstruerar efteråt, och han var fullt kapabel att skriva en teologisk avhandling för att rättfärdiga en ståndpunkt som han hade nått av helt andra skäl. Ti på andra plats, inte Fi.