George Bernard Shaw
George Bernard Shaw är ENTP. Han skrev förord till sina pjäser som var längre än pjäserna och innehöll de egentliga argumenten, eftersom ENTP:n inte alltid kan vänta på att dramat ska leverera tesen i dramats takt. Hans pjäser, Pygmalion, Major Barbara, Mannen och hans överman, Sankta Johanna, är argument klädda i underhållningens kläder, var och en byggd kring en ståndpunkt som utmanar hans tids vedertagna sanningar. Hans vegetarianism, hans motstånd mot vaccination, hans socialism: alla är ståndpunkter som han kom fram till genom argument snarare än konvention och försvarade genom argument snarare än genom att ge efter för socialt tryck.
George Bernard Shaw och ENTP-sinnet
George Bernard Shaw är ENTP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För George Bernard Shaw leds stacken av Ne (extravert intuition) med stöd av Ti (introvert tänkande). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad George Bernard Shaw gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
George Bernard Shaw drivs av Ne (extravert intuition): ett ständigt skapande av vinklar, möjligheter, argument och samband som ingen annan har sett än. Varje samtal är ett tillfälle att hitta kanten på en idé; varje fastlagd ståndpunkt är något att pröva mot sina egna motsägelser. Ti (introvert tänkande) står för den analytiska stringens som hindrar George Bernard Shaws idéer från att bara bli underhållande: Ne skapar hypotesen, Ti prövar den, och kombinationen ger någon som är stimulerande, intellektuellt formidabel och ibland uttröttande. Den inferiöra Si (introvert sinnesförnimmelse) är skuggan: George Bernard Shaw kan vara anmärkningsvärt dålig på det vardagliga, rutinerna och det förflutna som referens, föredrar nästa idé framför det senaste åtagandet och får betala ett återkommande pris för det.
Det som gör George Bernard Shaw till ett övertygande exempel på ENTP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Dramatiker och kritiker), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som George Bernard Shaw sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ENTP världen
Alla ENTP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur George Bernard Shaw faktiskt tänker, beslutar och handlar.
George Bernard Shaw: vad ENTP-profilen förklarar
George Bernard Shaws ENTP-profil är den brittiska teaterns mest fullständiga porträtt av typen när kombinationen av Ne och Ti har hittat sitt specifika område, pjäsen, närmare bestämt de bestämda rollfigurerna som för de bestämda argumenten på den bestämda scenen, som ger den närmaste publiken i nuet åt Ne:s mest fullständiga alternativa inramningar och Ti:s närmaste bekräftelser av deras inre konsekvens. Han skrev inte pjäser av intresse för karaktärer. Ne tog fram den mest intressanta alternativa inramningen av en bestämd social konvention, Ti bekräftade den inre konsekvensen, och pjäsen var det närmaste sceniska instrumentet för att leverera det bekräftade alternativet till den närmaste publiken med största möjliga effektivitet.
Hans vegetarianism och hans fabianism är inferiör Si:s mest fullständiga porträtt: de samlade belägg som den dominanta funktionen hade byggt mot just det levnadsramverk som den inferiöra funktionens mest grundläggande register alltid hade pekat mot. Han blev nittiofyra år. Den inferiöra funktionen hade samlat de närmaste beläggen. Den dominanta funktionen hade det närmaste instrumentet. Båda sakerna krävdes samtidigt.
"Life isn't about finding yourself. Life is about creating yourself." Det uttalandet, som tillskrivs honom, är ENTP:ns mest fullständiga förhållande till den inferiöra funktionens mest specifika begränsning: Ne tar fram det mest intressanta alternativet till varje bestämd beskrivning av jaget, Ti bekräftar alternativets inre konsekvens, och inferiör Si har inget tillräckligt program för att samla ett stabilt register över vad det mest fullständiga jaget faktiskt rymmer. Han skapade sig själv gång på gång. Ne fortsatte ta fram. Ti fortsatte bekräfta.
Därför är George Bernard Shaw ENTP, inte ENFP eller INTJ
Shaw skrivs ibland som INTJ: det skenbart heltäckande ramverket, det långsiktiga tålamodet, den systematiska kritiken. Men INTJ bygger Ni-synteser och genomför dem med Te. Shaw tar fram den mest intressanta alternativa inramningen av varje bestämd social konvention, och Ti bekräftar den inre konsekvensen. Framtagandet kommer före bekräftelsen. Bekräftelsen tjänar framtagandet. Den ordningen, framtagande före bekräftelse, är dominant Ne.
ENTJ-argumentet kommer från den institutionella skötseln av karriären och det heltäckande bruket av varje tillgängligt instrument. Men ENTJ bygger mot en Ni-vision. Shaw tar fram det mest intressanta alternativet till varje bestämt läge, och Ti bekräftar vinkeln. Han har ingen vision av vart samhällsreformen är på väg. Han tar fram den mest intressanta vinkeln på varje bestämd konvention.
Det avgörande är Pygmalion. Han tog den närmaste sociala konventionen, klassystemet, uttalet, det bestämda upplägget för den bestämda förvandlingen, och Ne tog fram den mest intressanta alternativa inramningen av vad just den konventionen faktiskt rymde: inte Elizas förvandling utan Higgins särskilda beroende, inte det romantiska slutet utan den särskilda ironin i vad det romantiska slutet skulle kräva. Ti bekräftade alternativets inre konsekvens. Pjäsen levererade det. Publiken fick det konventionella slutet ändå. Shaw var rasande. Ne hade vinkeln. Ti hade bekräftat den. Publiken hade föredragit konventionen.
Personlighetstypen ENTP
Rastlös, diskussionslysten och allergisk mot tristess. ENTP skapar idéer snabbare än de flesta hinner ta in dem och är som mest levande när de debatterar, improviserar eller bygger något som ingen har sett förut.