Ezio Auditore
Ezio Auditore är ESFP. Ubisoft introducerade honom i Assassin's Creed II 2009 som en florentinsk adelsmans son 1476 utan andra intressen än att slåss, klättra och uppvakta kvinnor, och hängde sedan hans far och två bröder framför ögonen på honom. Det som följer genom tre spel och trettio år av hans liv är ingen hämndhistoria som slutar i tillfredsställelse. Det är en man som tar upp en sak för att den var det enda som fanns kvar i rummet, och som gradvis blir någon som förstår den.
Vem är Ezio Auditore?
Ezio Auditore da Firenze är huvudpersonen i Assassin's Creed II, som Ubisoft släppte 2009, och i uppföljarna Brotherhood och Revelations, som tillsammans följer honom från sjutton års ålder till femtioårsåldern. Han börjar som son i en förmögen florentinsk bankirfamilj 1476, och spelet ägnar sina första timmar åt att slå fast att han är charmig, atletisk, arrogant och helt oseriös: han slåss med en rivaliserande familj, klättrar över staden om natten och uppvaktar en flicka som heter Cristina.
Sedan grips hans far och två bröder på fabricerade anklagelser och hängs, och Ezio, som inte hade en aning om att hans far var Assassin, står där med en dold klinga och en uppsättning dokument han inte förstår. Trilogin tar honom genom renässansens Italien och till slut till Konstantinopel, i sällskap med Leonardo da Vinci, Niccolò Machiavelli och Caterina Sforza, och mot släkten Borgia.
Hur slutar Ezios berättelse?
Inte med hämnd. När han väl når mannen som bär ansvaret har han hållit på i årtionden, och den lösning som spelen kommer fram till ligger närmare befrielse än triumf: han avslutar Revelations med att ha funnit vad hans fars orden egentligen var till för, lägger sedan ner det och flyttar till Toscana. De tre spelen är ovanliga i mediet för att de följer en huvudperson från tonåren till sen medelålder och låter samma människa synbart förändras av det: kaxigheten försvinner aldrig helt, men mot slutet bärs den av någon som vet vad saker kostar.
Så bearbetar ESFP världen
Alla ESFP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Ezio Auditore faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Ezio Auditore: vad ESFP-profilen förklarar
Ezio har dominant Se, och spelen är byggda kring det. Hela formspråket i Assassin's Creed II, att springa fritt över hustak, läsa en folkmassa, improvisera en flykt genom en stad återgiven i enorm fysisk detalj, är en maskin för att uttrycka en figur som finns i det omedelbara nuet och löser allt med kroppen. Ezios kompetens är aldrig strategisk. Den är rumslig, fysisk och ögonblicklig.
Den sekundära Fi är anledningen till att hämnden är personlig snarare än ideologisk. Han ansluter sig inte till Assassinerna av övertygelse. Han ansluter sig för att de dödade hans familj, och hans sak under större delen av det första spelet är en privat, icke förhandlingsbar dom över specifika människor som gjorde en specifik sak. Själva Trosbekännelsen tar det honom ytterligare tjugo år att faktiskt tro på.
Varför förändras Ezio så mycket genom spelen?
För att den tertiära Te och den inferiöra Ni kommer sent, och spelen ger honom tillräckligt lång tid för att det ska spela roll. Brotherhood är Ezio som bygger en organisation, rekryterar, tränar, driver ett nätverk över hela Rom, vilket är en ung mans sorg i Se och Fi som mognar till något med struktur. Revelations är den inferiöra Ni som till slut tar sig an det långa perspektivet: vad orden är till för, vad artefakterna betyder, vad som händer efter honom. Mycket få spel har tålamod nog att visa en figur som skaffar sig sina svagaste funktioner under trettio år, och det är skälet till att han fortfarande är seriens mest älskade huvudperson.
Ezio Auditore: ESFP bokstav för bokstav
Han bygger ett brödraskap, har en krets av enastående vänner och arbetar genom städer fulla av människor. Även hans sorg bearbetas i sällskap, och spelen placerar honom konsekvent i centrum av ett nätverk snarare än ensam på ett hustak.
Hans geni är helt fysiskt: hustaken, folkmassan, klingan, flykten improviserad genom en stad som han läser snabbare än sina förföljare. Seriens hela design finns till för att ge någon med dominant förnimmelse en plats värd att vara på.
Han dödar för sin familj, inte för en lära, och det tar honom årtionden att tro på den orden han tjänar. Den nåd han visar och de lojaliteter han håller är personliga domar snarare än policy, och de är det som hindrar honom från att bli som sina fiender.
Han svarar snarare än planerar. Trilogin är trettio år av en man som reagerar på vad världen gör med honom, anpassar sig tillräckligt bra för att överleva det och inte skaffar sig något som liknar en långsiktig plan förrän han är en bra bit in i medelåldern.
Därför är Ezio Auditore ESFP, inte ENFP eller ESTP
ESTP är det vanligaste alternativet, och för en lönnmördare som improviserar sig genom strid är det den självklara läsningen. Skillnaden är vad som styr improvisationen. Se med Ti ger en taktiker som bearbetar situationen för att få övertag. Ezios beslut är konsekvent känslomässiga, nåden han visar motståndare han kunde döda, lojaliteten mot Leonardo och Caterina, vägran att bli det han jagar, och de är värdeomdömen snarare än kalkyler.
ISFP föreslås ibland för den senare, stillsammare Ezio i Revelations. Men även där arbetar han utåt, genom ett brödraskap, i städer, med människor. Energin går mot världen snarare än bort från den, och eftertänksamheten i det sista spelet är en man som kommer fram någonstans snarare än återvänder till sitt utgångsläge.
Personlighetstypen ESFP
Spontan, varm och genuint förtjust i människor och upplevelser. ESFP för med sig energi in i varje rum och tar hand om människorna där utan att göra det komplicerat.