Elisabet I

Elizabeth föddes den 7 september 1533 i Greenwich Palace. Hennes mor Anne Boleyn avrättades den 19 maj 1536, när Elizabeth var två, och hon förklarades oäkta och ströks ur tronföljden. Hon fick en enastående utbildning, läste och talade bland annat franska, italienska, spanska, latin och grekiska och översatte komplicerade religiösa texter mellan språk vid tolv. Under sin halvsyster Maria I fängslades hon i Towern i London i mars 1554, misstänkt för inblandning med protestantiska upprorsmän, och släpptes till husarrest.

Hon blev drottning den 17 november 1558 vid Marias död och regerade till den 24 mars 1603, då hon dog i Richmond sextionio år gammal. En av hennes första åtgärder var den elisabetanska religionsuppgörelsen, som upprättade en engelsk kyrka med henne själv som högsta styresman och avsiktligt tog in både protestantiska och katolska inslag, en kompromiss utformad för att gå att överleva snarare än för att vara ren.

Varför gifte sig Elizabeth I aldrig?

För att ett äktenskap skulle ha förbrukat den enskilt största tillgång hon hade. En ogift drottning är en ständigt öppen förhandling med varje katolsk och protestantisk makt i Europa. En gift drottning har valt sida och förlorat sitt övertag. Hon höll friare på halster i årtionden, sa till parlamentet att hon hellre var tiggerska och ogift än drottning och gift, och byggde bilden av jungfrudrottningen till en politisk mytologi där hon var gift med sitt rike. Hennes närmaste personliga band var det till Robert Dudley, och det blev aldrig ett äktenskap. Maria Stuart hölls i England i nitton år och avrättades till slut den 8 februari 1587 på Fotheringhay efter Babingtonkomplotten. Den spanska armadan avseglade den 12 juli 1588 och bröts sönder utanför Gravelines den 28 och 29 juli. Hon styrde genom ett litet antal rådgivare som tjänade länge, framför allt William Cecil, och hennes motto, video et taceo, jag ser och tiger, är en rättvis beskrivning av metoden.

Elizabeth är dominant Te under en ständig begränsning: hon ärvde ett bankrutt, religiöst splittrat rike som en kvinna vars legitimitet halva Europa förnekade. Hennes svar var strukturellt snarare än retoriskt. Religionsuppgörelsen konstruerades som en fungerande kompromiss snarare än argumenterades fram som en sanning, rådet bemannades med kompetenta män som fick sitta kvar i årtionden, och hela apparaten var utformad för att överleva att hon blev motsagd.

Den sekundära Ni är det som gjorde giftermålsfrågan från en svaghet till hennes centrala instrument. Hon såg tidigt att beslutets värde helt låg i att inte fatta det, och höll den positionen i fyrtiofyra år mot obevekligt tryck från sitt eget parlament. Det kräver en mycket klar modell av vart varje allians leder, upprätthållen genom årtionden, och det är periodens enskilt mest imponerande strategiska prestation.

Varför var Elizabeth I så långsam med att bestämma sig?

För att Te med Ni skjuter upp ett beslut i det oändliga om modellen säger att alternativet är värt mer öppet än stängt, och hennes samtida upplevde det som irriterande obeslutsamhet. Avrättningen av Maria Stuart är det tydligaste fallet: hon stod emot i nitton år, skrev under motvilligt och rasade sedan mot de ämbetsmän som hade verkställt ordern. Den tertiära Se är det offentliga framträdandet, resorna i landet, dräkterna, framträdandet i Tilbury, monarkins medvetna fysiska skådespel, och den inferiöra Fi är den del som nästan inget finns bevarat om: de privata banden, till Dudley och senare till Essex, som hon aldrig lyckades förena med sin ställning och som båda gångerna slutade illa.

INTJ är det vanligaste alternativet, med tanke på försiktigheten, hemlighetsfullheten och det långa spelet. Men hon styrde offentligt och genom människor: resor runt i landet, tal till parlamentet och till trupperna, ett hov helt organiserat kring tillgången till hennes person. Monarkins apparat var hennes arbetsredskap, skött oavbrutet och öppet, vilket sätter Te först med den strategiska visionen bakom.

ESTJ föreslås ibland på grund av den administrativa kompetensen och det konservativa i uppgörelsen. Skillnaden är att hennes avgörande beslut var att hålla regeringstidens viktigaste fråga permanent olöst. En ledare med stöd i Si arbetar utifrån prejudikat och vill ha saker avslutade. Elizabeth höll en fråga öppen i fyra årtionden eftersom hon kunde se vad det skulle kosta att stänga den.