Charles Dickens
Charles Dickens är ENFP. Hans romaner befolkas av gestalter med en så levande särprägel att de blir arketyper, Micawber, Fagin, Miss Havisham, eftersom ENFP:ns Ne frambringar mänskliga typer med en omedelbarhet som analys inte kan åstadkomma. Han skrev som följetong eftersom han behövde läsarens respons för att veta vad som hände härnäst, vilket är ENFP:ns kreativa process gjord yttre: visionen finns i relation, inte i isolering. Hans reformiver var personlig snarare än teoretisk. Han brydde sig om specifika barn i specifika arbetshus, inte om fattigdom som kategori, och samhällskritiken i hans romaner fungerar eftersom den alltid är fäst vid ett ansikte.
Charles Dickens och ENFP-sinnet
Charles Dickens är ENFP. Typen definieras av en hierarki av kognitiva funktioner: inte en checklista med drag, utan en ordnad stack av mentala processer som avgör hur någon uppfattar världen och hur hen fattar beslut. För Charles Dickens leds stacken av Ne (extravert intuition) med stöd av Fi (introvert kännande). Att förstå den ordningen förklarar inte bara vad Charles Dickens gör utan varför, och varför hen reagerar som hen gör under press, i relationer och vid vändpunkterna i sin berättelse.
Charles Dickens drivs av Ne (extravert intuition): en ständig entusiasm för det som skulle kunna bli, för samband som ingen annan har sett än och för de möjligheter som stunden rymmer. Fi (introvert kännande) som sekundär funktion förankrar detta i verkliga personliga värderingar: Charles Dickens är inte bara intresserad av möjligheter, hen bryr sig om vilka som faktiskt betyder något. Resultatet är en person som är varm, kreativt skapande och kapabel till verkligt djup, men som kämpar med glappet mellan entusiasm och uthållighet, och mellan visionen och den struktur som krävs för att förverkliga den. Den inferiöra Si (introvert sinnesförnimmelse) är den återkommande svagheten: Charles Dickens brukar undervärdera det förflutna, det etablerade, rutinerna och det som har samlats, och får regelbundet betala för det.
Det som gör Charles Dickens till ett övertygande exempel på ENFP är inte att hen uppfyller varje punkt i typbeskrivningen, utan att funktionsstacken håller under press. I de stunder som definierar hens historia (Engelsk romanförfattare), besluten under stress, misstagen i omdömet och de sällsynta stunderna av verklig utveckling, är mönstret konsekvent. Den dominanta funktionen är det som Charles Dickens sträcker sig efter först. Den inferiöra funktionen är det som tar hen på sängen.
Så bearbetar ENFP världen
Alla ENFP fungerar genom samma hierarki av kognitiva funktioner. Så här motsvarar stacken hur Charles Dickens faktiskt tänker, beslutar och handlar.
Charles Dickens: vad ENFP-profilen förklarar
Charles Dickens ENFP-profil är viktoriansk litteraturs mest fullständiga porträtt av typen när Ne-Fi-kombinationen har hittat den institutionella formen, följetongsromanen, närmare bestämt den månatliga delen levererad till största möjliga publik, som maximerar både den dominanta funktionens frambringande och den inferiöra funktionens mest specifika krav: att det frambringade tas emot av de specifika människor som mest behöver det som det frambringade innehåller. Han skrev inte om fattigdom utifrån ideologi eller dokumentation. Ne frambringade den mest intressanta alternativa inramningen av vad det viktorianska England faktiskt innehöll, Fi ställde sig bakom inramningen med fullständig investering, och följetongsformen levererade det frambringade i den takt den dominanta funktionen gav det, vilket var snabbt och krävde den specifika sociala energin i offentliga uppläsningar och publikens respons för att hålla.
Hans offentliga uppläsningar är den inferiöra Si:s mest fullständiga uttryck: den specifika samlade texturen hos de specifika gestalterna, levererad genom den specifika rösten, i den specifika uppställningen av den specifika publikens specifika respons i nuet. Han älskade uppläsningarna mer än skrivandet. Den inferiöra funktionen krävde de specifika människorna. Skrivandet var frambringandet. Uppläsningarna var den inferiöra funktionen som tog emot det frambringandet hade gett.
"It was the best of times, it was the worst of times": Ne:s mest fullständiga inledning för det specifika historiska ögonblicket, inte den mest träffsäkra beskrivningen, närmare bestämt, utan den mest intressanta alternativa inramningen av vad det specifika historiska ögonblicket innehöll, levererad med den inre konsekvensen intakt och Fi:s fullständiga investering i det specifika som stod på spel. Resten av romanen genomför inledningen. Inledningen var Ne som frambringade vinkeln innan genomförandet hade börjat.
Därför är Charles Dickens ENFP, inte ENTP eller INFP
Dickens skrivs ibland som INFP: det synbara känslodjupet, den personliga kvaliteten i de mest gripande passagerna, den värderingsdrivna samhällskritiken. Men INFP:ns frambringande utgår från det inre: Fi har bedömningen och Ne hittar uttrycket. Dickens frambringar utifrån det yttre: Ne hittar den mest intressanta vinkeln på den specifika sociala uppställningen och Fi ställer sig bakom vinkeln med fullständig investering. Riktningen är utifrån och in för ENFP, inifrån och ut för INFP. Dickens började med världen och frambringade mot det inre. INFP:n börjar med det inre och frambringar mot världen.
ENTJ-argumentet kommer från hans institutionella skötsel, redigeringen av Household Words och All the Year Round, den heltäckande skötseln av hans offentliga karriär. Men ENTJ:n bygger mot en Ni-vision. Dickens byggde mot nästa frambringande: den institutionella skötseln tjänade romanerna, romanerna tjänade frambringandet, och frambringandet tjänade den specifika publik som Fi hade identifierat som den som mest behövde det Ne gav. Institutionen var Te:s instrument för den dominanta funktionens mest fullständiga verksamhet.
Det avgörande är det spontana skapandet av gestalter. Han beskrev upplevelsen av att gestalter kom färdiga, överraskade honom med vad de gjorde och krävde att han följde snarare än styrde. Den upplevelsen, Ne som frambringar snabbare än det medvetna sinnet kan följa, Fi som ställer sig bakom varje frambringande innan den inferiöra funktionen har hunnit värdera det, är ENFP:ns ärligaste förhållande till sin egen kreativa process. Han var inte riktigt författaren. Han var den första publiken för Ne:s mest fullständiga frambringande.
Personlighetstypen ENFP
Energisk, uttrycksfull och djupt idealistisk. ENFP ser möjligheter överallt och hos alla. Deras utmaning är fokus: entusiasmen är äkta men bred.